Statsminister Tage Erlander och ecklesiastikminister Ivar Persson uppvaktades den 15 april av en tremannadelegation från Vetenskapsakademien med anledning av den svenska forskningens otrygga läge, särskilt den matematisk-naturvetenskapliga forskningens. På bilden ses statsministern tillsammans med professorerna Bertil Lindblad, Arne West gren och Arne Tiselius. bankschefen liksom hrr Ahlkvist och Persson i Vinberg förklarade, att de ämnade förbli på sina poster och avvakta ”riksdagens dom”. Hr Eckerbergs position var i den uppkomna konfliktsituationen den mest utsatta, eftersom ordföranden i motsats till övriga ledamöter tillsätts av regeringen. Ny ordförande blev förre finansminister Per Edvin Sköld. Allmänt ansågs, att regeringen med detta val ville skapa garantier för en riksbankspolitik i nära överensstämmelse med sina egna politiska intentioner. På en del håll väntade man att en sänkning av räntan senare under året skulle bli följden av regeringens ingripande. Så skedde emellertid icke. På hösten kom regeringskrisen, och bondeförbundet utträdde ur koalitionen. Därmed förlorade en räntesänkning av politiska skäl åtskilligt av sin aktualitet. HÖSTRIKSDAGEN Betecknande för den politiska situationen vid höstriksdagens upptakt var att partiledarna i sina sedvanliga anföranden inför respektive riksdagsgrupper berörde helt andra problem än dem som kamrarna skulle komma att syssla med. Stora frågor stod på höstsessionens arbetsprogram — däribland den lika svårlösta som viktiga storflygplatsfrågan — men partiledarnas tal dominerades av pensions-problemet. Efter omröstningen hade man allmänt på känn att något dramatiskt skulle komma att hända på det parlamentariska planet. Bondeförbundsledaren hr Hedlund talade ”centerpolitik”, ägnade påfallande intresse åt småföretagsam-heten och förordade krafttag mot den ökande brottsligheten. 45