I första lagutskottet blev ställningen 8 mot 8, varefter lotten avgjorde till propositionens förmån. Vid voteringen i riksdagen godtogs propositionen med 89 röster mot 38 och 124 mot 67 i första respektive andra kammaren. ”Hr Strängs räntehöjning” Hr Sträng genomförde under höstriksdagen något som lätt maliciöst betecknades som ”finansministerns egen räntehöjning”. I en proposition föreslog han sålunda att räntan på kvarskatt, då denna uppgår till till minst 1 000 kr. eller en femtedel av skattebeloppet, skulle höjas från 7 till 10 procent. Samtidigt ville han höja räntan på motsvarande överskjutande skatt från 4 till 5 procent. I en högermotion föreslogs att räntesatserna i stället skulle fastställas till 8 respektive 6 procent. Inom hela den borgerliga delen av utskottet fanns stark sympati för detta alternativ. Från socialdemokratisk sida gavs då ett nytt bud: 10—6. Till sist enades utskottet om ett borgerligt motbud 9—5, varefter riksdagen beslutade i enlighet därmed. Medicinsk högskola i Umeå Den 17 december beslöts att en medicinsk högskola skulle inrättas i Umeå. Den årliga intagningen beräknades till 40 studerande. Den kliniska undervisningen skulle ta sin början redan 1 januari 1959, och läsåret 1962/63 beräknades högskolans verksamhet vara i gång i full utsträckning. Statens investeringskostnader skulle uppgå till 26,8 milj. kr. och driftskostnaderna till 5,4 milj. kr. per år. Bf-schism om skördeskador Enligt en överenskommelse den 21 november mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation skulle behovsprövade bidrag utan återbetal-ningsskyldighet utgå till jordbrukare som drabbats av skördeskador. Uppgörelsen innebar att 40 milj. kr. skulle ställas till förfogande, därav 25 milj. kr. genom avräkning av de 100 milj. kr. som enligt beslut av 1956 års riksdag avsatts till en jordbrukets skördeskadefond, samt 15 milj. kr. genom ianspråktagande av medel från införselavgifter. Jordbruksutskottets majoritet tillstyrkte, men bondeförbun-darna i utskottet reserverade sig. Vid debatten i riksdagen — höstriksdagens sista — fronderade hr Norup mot sin riksdagsgrupp. Han ifrågasatte visserligen om det var moraliskt riktigt att låta jordbruket självt bära huvudparten av förlusterna, men han ville inte vara med om någon säraktion. Hans partivän och efterföljare på posten som jordbruksminister, hr Hansson i Skegrie, ansåg för sin del att man visserligen så långt möjligt borde respektera ett förhandlingsresultat, men ingenting hindrade att man på det politiska planet sökte bättra på en uppgörelse. I fortsättningen blev det ett ganska fränt replikskifte mellan hrr Norup och Hansson. Propositionen bifölls med 99 röster mot 20 i första och 192 mot 15 i andra kammaren. Statsrevisorernas berättelse Statsrevisorerna framlade den 16 december en diger berättelse med en mångfald förslag till rationaliseringar. Stort utrymme ägnades deklaration, taxering, uppbörd och indrivning. Revisorerna uttalade sitt bestämda ogillande av den nuvarande deklarationsblanketten. Blotta åsynen av den måste inge en känsla av olust, ansåg de. Bland förslagen märktes samordnad bostadsförmedlingsverksamhet inom statsförvaltningen, översyn och förenkling av statens allmänna resereglemente, utvidgning av gymnastiska centralinstitutets lokaler samt utredning om kammarkollegiets existensberättigande. Ett uppslag gick ut på att man eventuellt skulle avveckla kontrollstyrelsen och i huvudsak överföra dess uppgifter på regionala och kommunala organ samt sammanslå Vin- och spritcentralen och Nya systemaktiebolaget till en enhet. Revisorernas starkt kritiska anmärkningar mot professor Halvar Sundbergs bok ”Sveriges kommunallagar” väckte på många håll förvåning och gensagor; man menade att det knappast kunde anses tillkomma statsrevisorerna att fälla värdeomdömen beträffande vetenskapliga arbeten. 48