Bild 5. Schematiski diagram av utrustningen i Sputnik II. 1) En skyddskon, som av skiljes sedan satelliten kommit upp i banan. 2) Instrument för mätning av solens strålning i ultraviolett och röntgenområdet. 3) Klotformat skal, som bland annat innehåller radiosändaren. 4) En skyddsskärm för instrumenten. 5) En hermetiskt sluten kammare som innehåller Laika. som uppges vara ungefär 10 m långt. Instrumenten för mätning av solens kort-vågiga strålning sitter i spetsen. Ett filtersystem avskiljer olika band i röntgenområdet och vätelinjen i yttersta ultraviolett. Den primära kosmiska strålningen konstateras av två automatiska räkneverk, placerade inne i satelliten i avdelning 3 eller 5. — På grund av jordens magnetiska fält avböjes de elektriskt laddade partiklarna i närheten av jorden. I stora drag blir resultatet så, att endast partiklar med mycket stor rörelseenergi — och av dem i sin tur endast ett fåtal — når trakterna runt ekvatorn, medan partiklar med lägre energi blir mera talrika först runt jordens magnetiska poler. De mätningar på olika latituder, som utföres av Sputnik II, ger oss därför ett ”energispektrum” av den kosmiska strålningen, och de första resultaten visar även tydligt hur intensiteten varierar med breddgraden. Det klotformade aluminiumskalet, ytbehandlat på lämpligt sätt med tanke på både den upptagna och den utsända värmestrålningen, torde innehålla, förutom sändaren med batterier, de apparater som reglerar temperatur, syre o. s. v. i Laikas koja. I detta cylindriska och luftkonditionerade rum finns instrument för registrering av Laikas puls, blodtryck och andning, samt temperaturen och trycket inne i hundkojan. De hittills kända resultaten av astronautikens första fysiologiska experiment blev att Laika väl tålde både den långvariga accelerationen under uppstigandet och den därefter inträdande tyngdlösheten. Däremot var inte födan beräknad för lång tid — eller också kom något annat emellan. Efter en vecka (den 10 november) tystnade radiosändaren och därmed alla möjligheter att få upplysningar om Laikas tillstånd — troligen var hon då redan död. Kontakten med Sputnik II har sedan dess upprätthållits genom enbart optiska observationer, vilket inte varit så svårt på grund av satellitens storlek och förmåga att reflektera solljuset. Redan när Sputnik I började kretsa runt jorden, väckte dess stora massa, 83,6 kg, en extra sensation. Man utgick då — i brist på annat — från de uppgifter som amerikanerna publicerat om sitt rymdprojekt. Där var proportionen mellan satellitens vikt och hela raketens vikt ungefär 1:1 000, d. v. s. mot ett kilogram satellit- 7 97