minskas samtidigt som utgifterna stiger för den service vilken centralkommunen dock måste tillhandahålla sina utflyttade barn. Ett klokt och hänsynsfullt samarbete mellan de storstockholmska kommunerna blir allt nödvändigare. Redan tidigt på året framlades ett gemensamt bostadsprogram för Storstockholms bostadsförsörjning. Inom detta område fanns för något år sen 120 000 bostads-sökande, d. v. s. hälften av hela landets bostadskö. Inför Stockholms stads av markbrist minskade byggmöjligheter måste förortskommunernas bostadsproduktion ökas. Överläggningarna ledde fram till ett samarbetsorgan, en Storstockholms planeringsnämnd, med uppgift att behandla gemensamma problem av intresse för Storstockholms utbyggnad. Planen innebar även gemensam bostadsförmedling. Det reala och ideala målet var att nå upp till en årsproduktion av 11 000—14 000 lägenheter under en femårsperiod. Ett betydelsefullt steg mot bättre samförstånd togs genom ett principbeslut om gemensam sjukvård för Stockholms stad och län. Tanken skall fullföljas genom särskilda samordningsavtal för viss anstalt, specialitet eller visst område. Det skall i fortsättningen inte göra någon skillnad om man är stockholmare eller länsbo. Samordningen måste genomföras steg för steg, och början har redan gjorts med Storstockholms södra sjukvårdsområde där behovet av vårdplatser är störst. Avtalet är unikt då det inte lär finnas någon motsvarighet till att en stad och ett landsting på detta sätt samordnar sin sjukvård redan på planeringsstadiet. ❖ Det tog fyrtio timmar för stadsfullmäktige att behandla Stockholms budget för 1958. Debatten pågick med nödiga avbrott från torsdagen den 5 december kl. 14 till strax efter midnatt mellan följande söndag och måndag. Det blev tillsammans 4 000 arbetstimmar för de hundra ledamöterna, som därmed lämnade en remiss-debatterande riksdag långt efter sig i fråga om uthållighet. Och ändå var slutresultatet tämligen klart från början. Socialdemokraterna hade redan förut godtagit den borgerliga majoritetens förslag att höja skattesatsen från 11:50 till 12:50 för 1958. Men ett otroligt antal sidor manuskript lästes av oppositionstalarna under denna säregna maratontävling. Regissör var liksom vid föregående års skattedebatt borgarrådet Mehr, och de olika rollernas monologer var varandra förvillande lika. Huvudtemat var att de borgerliga genom sina nedprutningar (som till 80 procent godkänts av oppositionen) satte en käpp i utvecklingens hjul. Eller som regissören själv uttryckte saken: Stockholm vid en vändpunkt — framsteg eller reaktion. Härtill kan påpekas att de av nämnderna begärda anslagsökningarna varit större än någonsin förut och att det med få undantag inte varit fråga om att sänka anslagen, endast om att bevilja mindre höjningar än de som begärts. Trots prutningarna blev 1958 års budget rekordartat stor. I själva verket betraktades den finansiella situationen på vårsidan som utomordentligt allvarlig, och det ansågs inte otänkbart att skatten måste höjas med drygt två kronor. Av förutsatta 150 miljoner kronor hade i maj endast 1,6 miljoner kunnat täckas genom fast upplåning. Räddningsplankan var tillfälliga lån. I augusti gav dock finansborgarrådet Huss uttryck för den förhoppningen att skatten skulle bli oförändrad. Men härför krävdes en ovanligt återhållsam anslagsprövning. I en stad med Stockholms kommunala standard borde detta kunna vara möjligt, ansåg han. Ett positivt bidrag kunde erhållas genom höjda industri- och spårvägs taxor. Lånemarknaden var fortfarande osäker men 27 miljoner hade dittills kunnat tas upp i fasta lån (av beräknade 150 miljoner). Riksbanken svarade för att det var svårare än någonsin för en kommun som Stockholm att få friskt kapital. Det sista 106