Utsikten över Stockholm beundras från Sollidens terrass: fr. v. generalöverste O t mar Kracic, vicepresident Eduard Kardelj, statsminister Erlander, hans sekreterare Olof Palme och talman Jovzn Veselinov. Jugoslaviska gäster hos statsministern Måndagen den 22 juli kom med flyg till Bromma som statsminister och fru Erlanders gäster två av president Titos närmaste män, vicepresidenterna Eduard Kardelj och Alexander Rankovic, åtföljda av ordföranden i serbiska folkförsamlingen Jovzn Veselinov och generalöverste Otmar Kracic, samtliga med fruar. Gästerna möttes på flygplatsen av statsministern, dennes sekreterare Olof Palme och byråchef Bo Siegbahn från utrikesdepartementet förutom ett uppbåd från jugoslaviska ambassaden med ambassadör Maksox Bace i täten. Sällskapet togs därefter omhand av statsministern med fru som visade Stockholms sommarattraktioner. En av dessa, Skansen, tilltalade gästerna till den grad, att programmet för visiten delvis spolierades. Tilltänkta besök på Millesgården och på Djurgården måste på grund av tidsnöd strykas. När gästerna äntligen kunde slita sig loss från Skansen ställdes färden tiil Stadshuset, där borgarrådet Hjalmar Mehr och Carl Albert Anderson tog emot. Vid Stadshusets trappa väntade sedan en sightseeingbåt för att föra gäster och värdar till middag på Grand hotell i Saltsjöbaden. I denna deltog bl. a. ordföranden i semesterregeringen justitieminister Zetterberg, professor Elis Hastad, LO:s andre ordförande Herman Blomgren, samtliga med fruar, samt chefen för utrikesdepartementets politiska avdelning utrikesrådet Sverker Äström. Redan tidigt på tisdagsmorgonen fortsatte gästerna med bil söderut, åtföljda av statsministern till Getå, där sällskapet åt lunch. Det blev sedan en hastig titt på Linköping, middag på Gyllene Uttern vid Gränna och övernattning i Jönköping. På onsdagsmorgonen fortsatte sällskapet till Halmstad och därifrån över Hälsingborg till Danmark. derfallet av den negativa K-mesonen. Dessa sönderfall komplicerade ytterligare bilden av elementarpartiklarna, och man kunde tala om ett 20-tal K-mesoner i stället för förut endast fyra. Över huvud taget fann vetenskapsmännen den stora mängden av elementarpartiklar högst förvirrande, och Nobelpristagaren Heisen-berg lär på en vetenskaplig konferens ha utbrustit: ”Kan inte folk sluta att uppfinna partiklar snart!” En ny teori efterlystes, som förklarade denna mängd av småpartiklar liksom när man klarlade atomernas byggnad i början av århundradet. Bland hjälpmedlen i studiet av kärnfysiken inträdde en ny accelerator, den ryska s. k. fasotronen, som man hoppades skall kunna ge partikelenergier upp till 10 miljarder elektronvolt. Anläggningens ringformade elektromagnet väger 36 000 ton, och den kräver en elektrisk effekt på 32 000 kW. För att tillgodose det svenska behovet av atomtekniker gjordes utredningar vid de tekniska högskolorna, utmynnande bl. a. i förslag om inrättandet av ett antal nya professurer i kärnfysik och reaktorteknik. 125