KRIGSMAKTEN 1957 Försvaret blev under året föremål för ett ovanligt stort intresse. Anledningen härtill var främst de nya ÖB-utredningarna. Men redan innan dessa påbörjades, riktades uppmärksamheten på försvaret genom en märklig åtgärd av överbefälhavaren. I den s. k. januariskrivelsen till Konungen (14/1) förklarade ÖB att det med hänsyn till de senaste årens anslagsutveckling och med de anslag som äskades i statsverkspropositionen icke längre var praktiskt möjligt att anskaffa (omsätta) materiel samt utforma krigsmakten i den omfattning och inom den tidsperiod, som 1954 års förslag förutsatte. Åtgärden ledde till att Överbefälhavaren 21/3 av försvarsministern fick i uppdrag att utföra nya utredningar, innebärande en översyn av 1954 års förslag till riktlinjer för krigsmaktens fortsatta utveckling. Alternativa förslag som kunde rymmas inom en kostnadsram som i realiteten innebar 95 procent, 90 procent resp. 85 procent av 1954 års ram, skulle läggas fram. Innebörden av en kostnadsram enligt ÖB:s riktlinjer 1954 liksom konsekvenserna av en oförändrad kostnadsram borde också belysas. Utredningsarbetet utfördes under ledning av dåvarande försvarsstabschefen generalmajor Richard Åkerman av en inom försvarsstaben organiserad planeringsavdel-ning, bestående av personal ur försvarsstaben, de tre försvarsgrenarna samt försvarets forskningsanstalt. Resultatet offentliggjordes 24/10. Den offentliga debatten i försvarsfrågan var ovanligt livlig. ÖB:s januariskrivelse gav de första impulserna, utredningsuppdraget till ÖB 21/3 samt offentliggörandet av den brittiska vitboken i början av april tillförde diskussionen ny näring. Uppmärksammade inlägg gjordes på våren av en grupp yngre generalstabsofficerare i boken ”Både och” samt av några kända militära och civila skribenter med general Helge Jung i spetsen i boken ”Öst, Väst och vi”. General Ehrensvärds bok ”Vett och Vilja”, som kom ut 1/10, satte ny fart på försvarsdiskussionen. Särskilt livlig blev debatten sedan ÖB lagt fram sina utredningar och förslag. Den fråga som tilldrog sig det största intresset gällde lämpligheten av att införa atomstridsmedel i den svenska krigsmakten. Opinionen i denna fråga var visserligen splittrad, men många tecken tydde på att en positiv inställning efter hand blev vanligare. De övriga frågor som särskilt uppmärksammades var sammanhanget mellan målsättning och resurser samt avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna. Den övervägande opinionen var klart för att den sedan 1948 gällande målsättningen (”försvar av hela landet”) alltjämt måste upprätthållas. I avvägningsfrågan diskuterades främst marinens ställning i riksförsvaret. ÖVERBEFÄLHAVARENS UTREDNINGAR OCH FÖRSLAG 1957 Resultatet av ÖB:s utredningar framlades i tre delar, kallade Studien, Utredningen och Överbefälhavarens förslag 1957. Studie över försvarets utveckling I studien, som även omfattar ett utkast till prognos på längre sikt, konstateras att atomvapnen inte längre är några exklusiva vapen. Stormakterna har nått längre än man räknade med för några år sedan. I fråga om kärnvapen och robotar måste därför också vi öka våra ansträngningar om vi skulle kunna upprätthålla ett effek 126