SKOLFRÅGOR Av direktör H. BERTIL LIDGARD Med tanke på den framtida skolutvecklingen är det sannolikt, att ecklesiastikministerns direktiv för den sammanfattande utredning av skolfrågorna, som skall ligga till grund för ett beslut i början av 1960-talet om enhetsskolans definitiva utformning, måste anses vara den mest intressanta skolhändelsen under 1957. Men det är också möjligt, att de kommunala utredningarna om skolväsendets utformning på det lokala planet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande och de beslut, som med anledning därav fattats, kommer att få en betydelse utöver den avsedda. I varje fall har dessa beslut omfattats med större intresse än vanligt av målsmän och andra, som är berörda av skolväsendet, och på en del håll utlöst rätt bestämda motsättningar. Anledningen härtill är uppenbar — besluten har haft direkt och omedelbar betydelse för ungdomarna i de stora årskullarna och deras möjligheter att få en realskoleutbildning av den art, som hittills varit traditionell, d. v. s. i en femårig realskola, som bygger på fyra folkskoleår, eller i en fyraårig efter sex år i folkskolan. Det var 1956 års riksdag, som, mot bakgrunden av en otillräcklig tillgång på för realskoleundervisning fullt kompetenta lärare och en trängselskapande brist på skollokaler, bestämde att realskolan fortsättningsvis skulle vara i princip treårig med sex folkskoleår och undervisning i engelska i klasserna 5 och 6 som grund. Och outtalat spelade det nog en viss roll i motiveringen för realskolans stympning, att man därmed fick fram en skolorganisation, som påminner om enhetsskolans stadieindelning med ett treårigt högstadium. Eftersom riksdagen samtidigt öppnade vissa möjligheter både för ett bevarande av den femåriga och för den treåriga realskolans komplettering med fyraåriga linjer, överlämnades det åt de kommunala myndigheterna att utreda det bästa sättet att försörja därtill poängmässigt berättigade elever med realskoleutbildning för att sedan för K. M:t för definitiv fastställelse framlägga ett program om skolväsendets konstruktion under övergångstiden. För att K. M:ts ställningstagande skulle kunna grundas på ett på samma gång allsidigt och enhetligt utredningsmaterial utfärdade skolöverstyrelsen anvisningar om vad som skulle utredas och har även övervakat, att de utredningar, som åtföljde kommunernas förslag, var tillfredsställande kompletta. I princip skall alla realskolekommuner på detta sätt pröva sin skolorganisation, men med hänsyn till att önskemålen om realskoleutbildning på vissa orter varit relativt större än på andra eller kanske bristen på skollokaler varit särskilt påfallande, har somliga kommuner ålagts att färdigställa sina utredningar så snabbt, att beslut på grund av dessa skulle kunna fattas med verkan redan från läsåret 1957/58, medan andra kommuner kunnat vänta ett eller annat år. Till den första gruppen, som alltså haft att bedriva sitt utredningsarbete hösten 1956 och i forcerat tempo första halvåret 1957, hänfördes 28 orter, i huvudsak landets större städer och tätorter. Det är uppenbart att i just denna grupp, som sammanställts med tanke på att för däri ingående kommuner krävts särskilt snara åtgärder, förutsättningarna för enighet i de kommunala församlingarna om realskolans omorganisation varit goda. Men det har likväl icke saknats förslag om åtgärder, som syftat till att öka utbildningsmöjligheterna inom främst den femåriga realskolans ram, så t. ex. i Stockholm. 157