400 000 stockholmare beräknades ha sett den flyguppvisning, som flygvapnet gav över Stockholm den 12 oktober. Bilden visar tre divisioner ”Lansen” över Djurgårdsbron. Storflygplatsfrågan och de långa, stundom mycket bittra fejder den gett upphov till, kunde emellertid föras till ett slut under året genom att riksdagen den 17 december antog kommunikationsministerns förslag om en fortsatt utbyggnad av Halmsjön — eller Nordvalla, som platsen föreslogs bli omdöpt till efter en namntävling med flera tusen deltagare. I början av året dominerades storflygplatsdebatten av Skå-Edeby-förslaget. Kommunikationsministern hade under 1956 tillsatt en utredning under ordförandeskap av generaldirektör Åke Rusck, Vattenfallsstyrelsen — han utsågs f. ö. senare under året till direktör Henning Throne-Holsts efterträdare på chefsstolen i SAS — som i början av år 1957 överlämnade resultatet av sitt arbete. Utredningen förordade Skå-Edeby-alternativet och ansåg att nya rön inom dräneringstekniken skulle eliminera de svårigheter som kunde vållas av lergrunden på platsen. Både SAS och luftfartsstyrelsen anslöt sig till alternativet Skå-Edeby. Detta förslag framkallade emellertid en mycket kraftig protestaktion från både enskilda och organisationer, som befarade att stora kultur- och naturvärden på mälaröarna skulle gå till spillo under de stora reaplanens ”bullermattor”. Vid bl. a. ett uppmärksammat opinionsmöte på Börssalen i Stockholm den 8 mars tog en rad kända personer till orda mot Skå-Edeby-förslaget. De högre kostnaderna för en flygplats på Skå-Edeby, speciellt för dränering, vägar och broar, kom också att spela en stor roll i debatten. SAS förklarade sig villigt att helt lämna Bromma i den händelse en storflygplats kunde byggas på Skå- 227