Halmsjöfältet — eller Nordvalla som det föreslogs bli omdöpt till — segrade i den segslitna striden om Stockholms storflygplats. Här inspekteras den ”puckliga” banan på fältet av två kommunalmän från Märsta, Thore Jansson och Bertil Franzén. Edeby — i Halmsjöalternativet hade man förutsatt att Bromma skulle bestå som bas för framför allt inrikes- och chartertrafiken. Regeringens svar blev ett nytt uppskov i väntan på kompletterande undersökningar om grundförhållandena vid Skå-Edeby och om markförbindelserna dit. Dessa undersökningar blev klara i början av september och innebar ett allvarligt bakslag för SAS och luftfartsstyrelsen, vilka bägge med hänsyn till i första hand driftskostnader och vägavstånd hade förordat Skå-Edeby-alternativet framför en utbyggnad av Halmsjön. Regeringens expertkommitté förklarade nämligen, att svåra sättningar kunde befaras försena arbetet och öka kostnaderna för en storflygplats vid Skå-Edeby. Sedan Skå-Edeby-alternativet avförts ur storflygplatsdebatten genom ett regeringsbeslut den 18 september lanserades nästan omgående två andra alternativ, av vilka det ena var nytt: överdirektör Bo Lundberg, Flygtekniska försöksanstaltens chef, bröt nämligen en lans för en omprövning av Jordbro-förslaget, som året innan förkastats av militära skäl, medan SAS föreslog en provisorisk utbyggnad av Bromma i väntan på ytterligare utredningar i frågan. Bägge dessa alternativ förkastades emellertid, men först sedan regeringen ingående diskuterat dem vid upprepade sammanträden med representanter för SAS och luftfartsstyrelsen. När regeringen slutligen fattade sitt beslut, föreslogs samtidigt ett lån på 65 milj, kronor till AB A, den svenska partnern i SAS, som hjälp till finansieringen av de nybyggnader som bolaget behövde på Halmsjön. Riksdagen godtog regeringens förslag, och det beslöts att arbetena på Halmsjön skulle sätta i gång våren 1958 med målsättningen att en bana skulle vara klar att ta emot de nya reaplanen år 1961. I slutet av december fattade SAS beslut om förläggningen av sina nybyggnader, hangarer på Halmsjön och en reamotorverkstad på Bromma, för tillsammans 120 miljoner kronor. Utöver beslutet i storflyg-platsfrågan blev den för SAS, och därmed också för det skandinaviska flyget, utan jämförelse viktigaste händelsen invigningen av den nya linjen till Tokio över nordpolen den 24 februari 1957. Sent på kvällen möttes de bägge invigningsflyg-planen av typ DC-7-C över polen, det ena på väg från Köpenhamn till Japan och det andra på väg från Tokio till Köpenhamn, bägge fullastade med nordiska respektive japanska notabiliteter. Det uppmärksammade mötet betecknade inte bara kulmen på en gigantisk, världsom- 228