INRIKESPOLITISK ÖVERSIKT Av redaktör TORE ZETTERBERG I inrikespolitiskt avseende blev 1958 ett år präglat av för svenska förhållanden starka motsättningar och betydande opinionsförskjutningar. 1 centrum för intresset stod pensionsfrågan, vilken — ehuru den icke fann sin lösning under året — kom att spela stor roll för händelseutvecklingen och ledde fram till vårens dramatiska avgöranden med kammarupplösning och nyval. Såväl nyvalet till andra kammaren 1 juni som kommunal- och landstingsvalen på hösten medförde avsevärda förändringar. På det parlamentariska planet inträffade den förändringen att den borgerliga majoriteten i andra kammaren gick förlorad. Partipolitiskt blev facit framför allt stark tillbakagång för folkpartiet. Rollen som ledande oppositionsparti övertogs av den stadigt tillväxande högern. Centerpartiet (f. d. bondeförbundet) inhämtade koalitionsårens röstförluster och lyckades t. o. m. därutöver göra en icke obetydlig vinst. Även socialdemokraterna kunde i stort sett stärka sin ställning. Till följd av nyvalet och därmed sammanhängande extraordinära förhållanden blev det under året tre riksdagsperioder, en på våren, en på sommaren med den nyvalda andra kammaren och därutöver som vanligt en höstsession. Partiledarna Hjalmarson, Ohlin och Hedlund besöker Tage Erlander i Kanslihuset för att diskutera försvarsfrågan. 35