För folkpartiets del spelade uppenbarligen pensionsfrågan en dominerande roll. Allmänt ansågs, att folkpartiet med sitt kompromissbetonade förslag — ”dispositoriet” — placerat sig mellan två stolar. Väljarna på partiets högerflygel —- företagare, fria yrkesutövare och andra — skulle ha underkänt det framlagda förslaget, eftersom detta byggde på lagstiftning, och i stället skänkt sitt röststöd åt frivilliglinjerna. Ä andra sidan tänkte man sig att många arbetare inom folkpartiet funnit dispositoriet alltför modest och försiktigt och därför i stället biträtt det socialdemokratiska obligatoriet. Centerpartiets stora framgång skulle paradoxalt nog också kunna få sin förklaring utifrån teorien om flykt från mitten, eftersom centerpartiet, namnet till trots, i den dominerande stridsfrågan om pensionerna fört en markant flygelpolitik. På sina håll antog man, att valutgången, särskilt i Stockholm, kunde ha påverkats av förändringarna inom huvudstadens tidningsvärld, framför allt de tidigare liberala Stockholms-Tidningens och Aftonbladets övergång i LO:s ägo samt Dagens Nyheter (fp) uppmärksammade glidning åt vänster särskilt under sommaren och förhösten, en utveckling som slöt med att den senare tidningens politiske redaktör, docent Kurt Samuelsson, lämnade sin befattning för att på nyåret inträda som fri politisk medarbetare i Stockholms-Tidningen. ”Skatt till försvaret” Under vårriksdagen genomfördes något så unikt som en av samtliga demokratiska partier biträdd skattehöjning. Detta skedde i anslutning till den fyrpartiöverenskommelse om försvaret, som träffades den 31 januari. I överenskommelsen (se nedan) ingick att budgeten skulle förstärkas med 390 milj. kr. i form av höjda indirekta skatter. Sålunda infördes en sockerskatt på 20 öre per kg, energiskatten på hushållsförbrukning av elström höjdes från 5 till 7 procent. Bensinen blev 5 öre dyrare, spriten gick upp med genomsnittligt 3 kr. per liter, starkvin med 20 procent och lättvin med 6 procent, cigarretter med 1,5 öre per styck, öl med 2 öre och läskedrycker samt lättöl med 4 öre per flaska. Vidare bestämdes, att lotterivinster skulle beskattas med 30 procent i stället för 20. Överenskommelsen innebar i dessa delar en politisk påfrestning för oppositionspartierna, för vilka en skärpning av skattetrycket tedde sig ytterligt olustig. Man ansåg sig dock böra godta förslagen, eftersom regeringen satte detta som villkor för en försvarsuppgörelse och ernåendet av denna tillmättes avgörande betydelse. Högerprogram för skattelättnad Högerpartiet presenterade senare under året som vanligt ett förslag till alternativ budget. Man föreslog åtgärder, som tillsammans förutsattes innebära en besparing på 800 milj. kr. Bland annat förordades, att barnbidraget till första barnet skulle slopas. Samtidigt uppställdes en ”tabell för skattesänkningar”, innebärande omedelbara lättnader i bränsle- och fordonsskatterna för tyngre trafik, från 1 januari 1959 ett med 500 kr. förhöjt ortsavdrag för barnfamiljer samt avskaffande av kvarlåtenskapsskatten utan arvsskattehöjning och uppflyttning av alla kommuner i ortsgrupp 2 till ortsgrupp 3. Den 1 juli 1959 skulle statsskatten sänkas med 10 procent, och den 1 januari 1960 skulle nya skatteskalor träda i kraft, varvid den för mellangrupperna oförmånliga ”puckeln” skulle försvinna. Vidare begärdes, att den extra företagsskatten skulle avskaffas. Folkpartiet och centerpartiet, som bl. a. inte ville biträda högerns krav på kraftig beskärning av socialhuvudtiteln, ansåg sig inte kunna ställa i utsikt ett lika omfattande skattesänkningsprogram. Möjligheterna att begränsa statsutgifterna var under året föremål inte endast för oppositionens utan också för regeringens intresse. Sålunda tillsattes den 3 maj en besparingskommitté med dåvarande statssekreteraren O. Karleby som ordförande och med representanter för samtliga demokratiska partier. Hr Sträng uttalade i direktiven, att syftet borde vara att åstadkomma omedelbara nedskärningar av befintliga anslag och begränsa takten i den statliga utgiftsexpansionen. Man borde sikta på ”en samlad besparingseffekt av någorlunda betydande storlek”. Bolags- och dödshobeskattningen Den extra bolagsskatten avvecklades inte under 1958. En lottad utskottsmajoritet föreslog visserligen, att denna skatt med hänsyn till den nya konjunktursituationen skulle slopas, men vid ärendets avgörande den 25 juli följde kamrarna de socialdemokratiska reservanterna. I debatten yttrade finansminister Sträng bl. a.: ”Konjunkturerna är nu inte så förändrade att de motiverar att den extra bolagsskatten tas bort. Därtill kommer vi att behöva pengar.” Den 5 november behandlades frågan om dödsbobeskattningen. Därvid beslöts, att kvarlåtenskapsskatten skulle avskaffas från nyåret 1959. Samtidigt genomfördes nya regler för arvsskatten, vilka i huvudsak innebar en skärpning. För staten blev därför inkomstbortfallet endast 7 milj. kr. Från högerpartiet förelåg en reservation, som skulle ha inneburit 32 milj. kr. i skattebortfall, medan förslag från folkpartiet och centerpartiet skulle ha kostat 20 milj. kr. Med hänsyftning på högerförslaget, som var 25 milj. kr. dyrare än regeringens lösning, fällde finansministern ett sedermera ofta citerat yttrande om den statsfinan-siella situationen: ”Jag kan nu vara så pass ärlig att jag säger, att 25 miljoner är för finansministern i dessa dagar en mycket stor summa”. Kvarlåtenskapsskattens slopande hälsades i praktiskt taget alla kretsar med tillfredsställelse. Svenska Dagbladet skrev: ”Genom det nu fattade beslutet har dödsbobeskattningen i vissa avseenden tekniskt förbättrats. Bättre villkor har också skapats för t. ex. barnfamiljerna”. Samtidigt uttalades dock, att den på samma gång genomförda skärpningen av arvsskatten var opåkallad: ”Det behövs inga kompletterande åtgärder för att avveckla en oformlighet”. 41