Politisk debatt i radio i september. Professor Gunnar Heckscher, som förde högerns talan, får ett meddelande från kanslichefen Oscar Östman. Till höger hrr Sven Wedén (fp) och Helge Kristersson (cp). Kärnvapenfrågan Vid försvarsbeslutet tog man inte ställning till den kontroversiella frågan om ett svenskt atomvapen. I ett svar till fru Thorsson (s), som frågat om det inom försvarets forskningsanstalt förekom forskningsarbete med sikte på framställning av atomvapen, erinrade försvarsminister Sven Andersson om att den skyddsforskning som bedrivs inom Foa teoretiskt kunde komma den forskning till godo, som behövdes om kärnvapen en gång skulle framställas. En forskning enbart med tanke på produktion av A-vapen kunde icke ifrågakomma med mindre särskilt beslut fattades av riksdagen. Hr Hjalmarson deklarerade på högerpartiets vägnar, att ett taktiskt atomvapen borde ingå i det svenska försvarets resurser. I början av oktober gjorde överbefälhavaren, general Nils Swedlund, en framställning till regeringen med begäran att forskning skulle inledas med sikte på tillverkning av svenska atomvapen. 2,8 milj. kr. begärdes för ändamålet. Svenska A-vapen skulle enligt ÖB kunna provas antingen under jord eller — vid tjänlig väderlek — på stor höjd över något av våra ödemarksområden. Över huvud taget blev A-vapenfrågan ett av de stora spörsmålen i den offentliga debatten 1958. En särskild aktionsgrupp mot svenskt atomvapen (AMSA) bildades. Inom socialdemokratiska partiet, där meningarna i denna sak gick starkt isär, tillsattes den 4 november en 18-mannakommitté, som under statsminister Erlanders ledning skulle ”ingående och förutsättningslöst” studera problemet. Kommittén väntades bli klar med sitt arbete först 1960. 43