Jarl Hjalmar son på högerns riksstämma i augusti tillsammans med professor Gunnar Heckscher och den finländske gästen Victor Procopé (t. v.). Ny tulltaxa Till de stora riksdagsfrågorna under 1958 hörde förslaget om ny tulltaxa, som den 30 juli godtogs av båda kamrarna efter digra debatter och timslånga voteringar. Det antagna utskotts-förslaget utgjorde, som bevillningsutskottets ordförande hr Sjödahl (s) framhöll, ett försök till sammanjämkning av ståndpunkterna, där motsättningarna inte varit alltför stora, t. ex. i fråga om textil. Beträffande skyddet för trädgårdsnäringen, en av de punkter där striden stod hetast, hade utskotts-majoriteten inte funnit någon förstärkning påkallad. Detta skydd är, sade hr Sjödahl, dubbelt så stort som det industrien åtnjuter, och det räcker. Bland de särskilt känsliga områdena märktes i övrigt gummi-, sko-, porslins- och läkemedelsindustrierna. I samtliga fall uttalades farhågor med anledning av hårdnande utländsk priskonkurrens på den svenska marknaden. I fråga om läkemedlen framhölls särskilt önskvärdheten av att trygga den inhemska penicillinframställningen med tanke på beredskapskravet. Det starkaste, om än otillräckliga, röststödet fick framställningarna till förmån för trädgårdsnäringen. Finansminister Sträng erinrade i ett anförande om att tulltaxan med sina 800 sidor var det mest omfångsrika separata förslag, som dittills lagts på riksdagens bord. Han ansåg det särskilt värdefullt att ärendet hunnit bli moget för avgörande redan vid sommarriksdagen, så att nyheterna kunde träda i kraft 1 januari 1959 ”med hänsyn till de strukturella förändringarna inom handeln i Europa”. Smörkrisen: från överskott till underskott Några viktiga jordbruksfrågor behandlades under året. På våren noterades ökade avsättningssvårigheter för smöret. Man räknade med att ett överskott på drygt 30 000 ton, motsvarande mer än en tredjedel av hela produktionen, skulle uppkomma som följd av krympt inhemsk smörkonsumtion till förmån för ökad margarinförbrukning. På exportmarknaden, som hotades av sammanbrott, kunde endast begränsade kvantiteter säljas och då blott till priser som inte på långt när täckte framställningskostnaden. Den 16 april föreslog jordbruksnämnden, att krisen skulle motverkas genom höjning av margarinpriset med 50 öre och sänkning av inhemska smörpriset med 1:50. Under åberopande av en undantagsparagraf i författningen motionerade de borgerliga partierna i enlighet med detta förslag. På socialdemokratiskt håll motsatte man sig en höjning av margarinpriset, och i en socialdemokratisk motion, där den drivande kraften ansågs vara f. finansministern Per Edvin Sköld, föreslogs i stället en statlig prisrabattering på smör med 50 öre. På så sätt skulle minskningen i spännvidd mellan smör- och margarinpris i bägge alternativen bli densamma, nämligen 2 kr. Den socialdemokratiska motionen tillstyrktes av jordbruksutskottet med lottens hjälp den 22 april. I första kammaren segrade den socialdemokratiska linjen med 75 röster mot 58, medan i andra 44