kammaren oppositionspartiernas förslag — 50 öre dyrare margarin och 10 öre billigare socker — vann med 103 röster mot 95. Vid gemensam votering antogs det förra förslaget. Prisrabatten på smör skulle gälla i tre månader och beräknades under denna tid kosta staten 8 milj. kr. Den 5 maj sänktes smörpriset programenligt med 2 kr. Från jordbrukarhåll framfördes samtidigt kritik mot regeringen, vilken bl. a. ansågs ha varit alltför passiv. Smörkrisen förvärrades genom att möjligheterna till export på den engelska marknaden ytterligare begränsades. Nya Zeeland hade anklagat Sverige för dumping. Beskyllningen tillbakavisades från svensk sida, men resultatet blev att Sverige nödgades begränsa sin smörexport till Storbritannien till 8 000 ton per år, vilket motsvarade cirka 75 procent av förkrigskvantiteten. Sverige förordade samfällda aktioner i syfte att nå en lösning av det internationella smörproblemet. Senare under året träffades en överenskommelse med Sovjet, som gick med på att överta 2 000 ton svenskt smör i utbyte mot bl. a. krom, manganmalm, lin och asbest. Den statliga smörprisrabatteringen förlängdes etappvis och varade under hela 1958. Resultatet av prisreduktionen blev en oväntat stor ökning av efterfrågan, så stor att det mot slutet av året blev nödvändigt att importera en mindre kvantitet danskt smör för att trygga tillgången bl. a. inför julhelgen. Den 20 november höjdes smörpriset med 50 öre per kg, och den 29 november kom ytterligare en höjning med 40 öre; vid det senare tillfället motiverades åtgärden uttryckligen med att man måste dämpa efterfrågan. Under oktober låg den inhemska smörkonsumtionen 57 procent över förbrukningen samma månad året dessförinnan. Jordbrukets struktur och lönsamhet I den livliga debatten om jordbrukets avsättningsproblem betonades från flera håll, däribland jordbruksminister Netzén, att näringen på längre sikt måste undergå en strukturomvandling. Bl. a. framhölls som önskvärt att kreatursstammen reducerades samt att en omläggning i riktning från mjölk- till köttproduktion genomfördes. Vidare framhölls, att man finge tänka sig en snabbare krympning än dittills av jordbruket i dess helhet och skogsodling på mindre goda jordar. En utredning om jordbrukslagstiftningen tillsattes. Under hösten behandlades frågan om jordbrukets lönsamhet. En undersökning visade, att under perioden 1955—57 inkomsten vid de s. k. basjordbruken genomsnittligt legat 6 procent under inkomstnivån 1954. Särskilt svagt var året 1957 med 23 procents försämring. Inom jordbruket var man missnöjd med treårsavtalets konstruktion; de inbyggda spärreglerna hade inte förmått ge effektivt skydd mot eftersläpning. Efter utlösning av den s. k. sexprocentsregeln i oktober nåddes vid förhandlingar uppgörelse om kompensation, vilken för helt år uppgick till 120 milj. kr. I överenskommelsen ingick en måttlig prishöjning på vissa varor (kött 20 öre per kg, smör genomsnittligt cirka 25 öre, ägg 10 öre och potatis 2 öre). Beslutet konfirmerades av riksdagen den 26 november. Debatten i kamrarna fördes i huvudsak i en lugn och avspänd atmosfär. Från jordbrukarhåll kritiserade man dock jordbruksminister Netzén för ett beslut, som möjliggjort utvidgad gränshandel, och för uttalande i ett uppmärksammat föredrag att gränserna för basjordbrukens storlek inte var att betrakta som ”heliga”. Det senare togs som en antydan om att hr Netzén ej var främmande för tanken att rubba på grunderna i 1947 års beslut och därmed göra löftet om inkomstlikställighet mer eller mindre illusoriskt. Kriminalpolitiken Den växande ungdomsbrottsligheten föranledde en riksdagsaktion av ett antal högermotionärer. I motionen anfördes, att det kunde ifrågasättas huruvida inte den tilltagande kriminaliteten hade ett samband med reaktionssystemets utformning. Man förordade, att statsmakterna delvis skulle söka sig fram med nya och oprövade metoder. Kritik riktades mot den vidsträckta tillämpningen av villkorlig dom och åtalseftergift. Först bibringas de unga uppfattningen att samhället inte har makt eller intresse att effektivt skydda sina medborgare, hette det, men sedan slår samhället till med kraft mot en människa, vars moraliska motståndskraft försvagats så att den närmast kan betraktas som obefintlig. Beträffande konkreta åtgärder rekommenderade motionärerna framför allt en form av kortvarigt frihetsstraff på särskild ungdomsanstalt, närmast en motsvarighet till det engelska systemet short sharp shock. Motionen biev i sina väsentliga delar söndermald i allmänna beredningsutskottet, där företrädarna för den tongivande kriminalvårdsriktnin- gen med ordföranden fru Eriksson i Stockholm (s) i spetsen kom att svara för utlåtandet. Det väckte viss uppmärksamhet att av högerledamöterna i utskottet endast en, fru Wallerius-Gunne, anmälde reservation. Man antog att motionens öde huvudsakligen berodde på att motionärerna stannat för ovannämnda engelska metod med drillbetonad uppfostran i s. k. detention centres, 45