Arkitekt David Helidén på toppen av den första Hötorgsskyskrapan tillsammans med HSB.s chefsingenjör vid bygget, Gunnar Hemgren. Stackars Klara, Stockholms problembarn, förlorade ett stycke av sitt ansikte redan vid årets början, när stadsfullmäktige bestämde T-Cent-ralen som namn för tunnelbanestationen vid Vasagatan. Klara-namnet hade många förespråkare. Det ansågs logiskt med sitt besked om stationens läge i staden. Men centralisterna segrade med 55 röster mot 34. Nåja, det var ju bara en formsak — dock inte utan betydelse. Det under sju år utarbetade förslaget till regionplan för Stockholmstrakten antogs den 19 december enhälligt av den 81 man starka ”riksdag” som bär namnet Direktionen för Stockholmstraktens regionplaneförbund. 47 kommuner berördes av planen, som nu hade att gå vidare till överståthållarämbetet, länsstyrelsen och regeringen. De tre viktigaste momenten i samordningsarbetet är, säger borgarrådet Garpe i ett uttalande för Svenska Dagbladet, arbetsplatserna, bostäderna och kommunikationerna. De citybildande verksamheterna i egentlig mening hålles samlade i nuvarande centrum utan större utvidgning. För sysselsättningen i övrigt innebär planen närmast ett decentraliseringsprogram. Huvudtillskottet av bostäder kommer på ett område inom samma avstånd till centrum som de nuvarande för-ortsbildningarna har. Men inom denna krets tänker man sig de flesta byggnaderna som enfamiljshus. Regionplanen spänner över ett större område än Storstockholm och omfattar bl. a. nästan hela skärgården. Inom dess gränser ligger huvudstaden, 10 andra städer, 5 köpingar och 31 landskommuner. Detta gör enigheten desto mer beaktansvärd. I första hand tillkommer förtjänsten planförfattaren, arkitekt C.-F. Ahlberg. Hötorgshallen blev den första funktionsdugliga anläggningen i skyskrapestaden kring Konserthuset. Den höll sig dock under markytan med rulltrappor som modern förbindelseled till ett femtiotal butiker. En något försenad invigning skedde i augusti. 1 den närmaste omgivningen stod en av de fem planerade skyskraporna färdig till det yttre med speglande glasfasader till 18 våningars höjd. Söderut fanns endast en grop, där Konstfackskolan definitivt malts till grus. Elever och lärare flyttade bort från det 90-åriga men minnesrika rucklet, platsen för så mycken nyttighet och romantik, till nybygget vid Valhallavägen—Frihamnsvägen. Priset för arkitekt Gösta Äberghs nya Konstfack var 24 miljoner, men en del av summan väntades komma igen från butiker i bottenvåningen som skulle tillhandahålla produkter av konsthantverk och besläktad industri. Det nya huset skulle bli en högborg för konstindustrien. I slutgiltigt skick får skolan plats för 600 elever. Gärdet vid Valhallavägens utlopp undergick för övrigt en märkbar förvandling. Den skräpiga terrängen rensades upp och bland de nytillkomna behagliga blick 78