punkterna märktes Italienska institutets originella byggnad. I fråga om byggnadsverksamheten var Östermalm på frammarsch men härmed föddes också problem beträffande gatubilderna och gränsen för vad som skulle anses vara värt att bevara av äldre byggnadstradition. Strandvägens tidstypiska husrad kom därvid in i diskussionen. På det estetiska och kulturhistoriska planet stod också en rad opinionsyttringar beträffande Gamla stan och Söder. En livlig fäktning med Evert Taube som banerförare sattes i gång kring Mosebacke. Ett av önskemålen var att rädda Södra teatern med hus och omgivning genom att dit förlägga den sedan länge för Söder-malmstorg planerade stadsteatern. I fråga om Gamla stan väcktes intresset till nytt liv genom ett planerat nybygge i kvarteret Tritonia mellan de båda Nygatorna. Svenska Dagbladet inbjöd experter och intresserade till en rundabordskonferens kring den grundläggande frågan: Hur bevara Gamla stan? Givetvis kunde frågan inte få ett entydigt svar, men en rad goda synpunkter lades fram under debatten. Både i fråga om de behjärtansvärda önskemålen och de svårövervunna hindren. En tidigare kampanj hade lett till vissa resultat, men fortsättningen saboterades tyvärr av kristiden. I samband med den dock fortskridande saneringen hade en klimatförbättring inträtt. Den visade sig bland annat däri att spekulanter numera står i kö för att få bostad just i denna förut ringaktade stadsdel. Svenska Dagbladet sammanfattade med slutsatsen: Det viktigaste är att det allmänna markerar sitt ansvar, att Gamla stans bevarande uppfattas som ett riksintresse och att både staten och staden drar konsekvenserna av detta förhållande. Erik Gråtes skulptur ”Det entomologiska kvinnorovet” framför Karolinska institutet vid Solnavägen var ett stridsäpple av hög kvalité. På bilden invid överintendent Otte Sköld (död senare under året), professor Ivar Tengbom och ståthållare Torsten Friis vid invigningen av Gustav III:s antikmuseum. 79