Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stockholmskrönika. Av K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett interpellationssvar i stadsfullmäktige den 15 december meddelade
borgarrådet Garpe att detaljplaner kommer att läggas fram för delområden i Gamla stan
med så vitt möjligt ensartad bebyggelse och likartad användning. Saneringen borde
ta sikte på att i allt väsentligt bevara det gamla gatunätet och den historiskt och
konstnärligt värdefulla bebyggelsen. Att på en gång lägga fram en saneringsplan
för det hela vore praktiskt taget omöjligt, men en första delplan kunde väntas utan
alltför stort dröjsmål.
Skeppsholmens förvandling och bevarande fick en vacker poäng genom
invigningen av Moderna museet i flottans gamla exercishus. Nationalmuseums chef,
konstnären Otte Sköld, hade glädjen att se detta sitt livsverk fullbordat, innan
krafterna svek honom. Han deltog själv med stor tapperhet i invigningen.
Tidigare på året återinvigde kung Gustaf Adolf den antiksamling som Gustav III
hade sammanbragt. Den var ursprungligen avsedd för det tilltänkta slottet vid Haga
men fick efter konungens död plats i Slottets nordöstra flygel, där det nu
återupprättats under namnet Gustav III:s antikmuseum.
De första kvinnliga ordningspoliserna lämnar polishuset vid
Agne gatan den 18 januari efter lyckligt ut stånden examen
och börjar den 20 januari sin patrulleringstjänst i Klara, till
en början dock med manliga kamrater som följeslagare.
Polis, polis! var ett rop som ofta hördes i Stockholm under 1958. Men det kom
sällan någon polis. Den kår som skulle upprätthålla ordningen var fantastiskt
otillräcklig. Tidningarna kunde med hjälp av vittnesbörd från resande gäster
konstatera att man gick mera fredad i flertalet utländska huvudstäders mest ökända
kvarter än i Stockholms centrala
delar. Från nyåret förekom
kvinnliga poliser i prydliga
uniformer, och i många fall gjorde de
erkännansvärda insatser. En
och annan buses hjärta
vekna-de, men buslivet i stort tilltog
med oroväckande fart. Till sist
måste huvudstaden tillkalla
hjälp från landsorten. Det var
meningen att saken skulle
ordnas på frivillighetens väg, men
det blev en
tvångskommende-ring, som väckte olust landet
runt. Vakanserna i Stockholm
uppgick i november till 200
man. Sammanhanget var
komplicerat med lönefrågan som en
väsentlig detalj. Man kom
heller inte ifrån funderingar om
moralen och samhällsandan
inom polisväsendet.
Stockholmarnas förtroende för polisen hade
blivit hårt kantstött av de
ständiga våldsdåden mot personer
och egendom. Buslivet i
Stockholm höll på att bli ett för
Sveriges huvudstad föga
smickrande slagord.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 27 15:47:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1958/0080.html