DET GEOFYSISKA ÅRET 1957—1958 Av docent BERT BOLIN Ioch med utgången av 1958 har de 18 observationsmånaderna under Internationella Geofysiska Året 1957—1958 gått till ända. På många områden kan redan konkreta resultat rapporteras och nya problemställningar skönjas, i andra fall åter kommer flera års bearbetningar att krävas innan det innehållsrika observationsmaterialet tolkats. På andra håll visar observationerna kanske framför allt behovet av ett utvidgat observationsnät under en längre tid än de 18 månader som Geofysiska Året denna gång omfattat. Betydelsen av arbetet under det geofysiska året framstod med all tydlighet vid CSAGLs (Comité Spécial Année Géophysique International) femte generalförsamling i Moskva 30 juli—9 augusti. Här presenterades en rad nya och intressanta resultat, och de diskussioner som följde visade hur oumbärligt ett intimt samarbete mellan forskare från hela världen är för att snabba framsteg på dessa områden skall kunna ske. Ett fortsatt samarbete under bearbetningsfasen bör kunna bli ytterligt stimulerande. För att till fullo utnyttja den organisation som här skapats och de erfarenheter som vunnits föreslogs från ryskt håll, att det geofysiska året skulle förlängas intill utgången av 1959. Redan hösten 1957 hade International Council of Scientific Unions tillstyrkt fortsatt arbete i Antarktis speciellt med hänsyn till att kostnaderna för en sådan fortsättning ju är betydligt mindre än de ursprungliga ”installations- Basstationen i Kinnvika på Spetsbergen (september 1958). Från höger till vänster: Huvudbyggnaden, gästhuset, motorhuset (i förgrunden), bastuhuset (i mitten), kosmiska huset, ballonghuset, jordmagnetiska huset, kemihuset samt norrskenskamera. 103