kostnaderna”. Den stora insatsen under det geofysiska året har emellertid i många fall betytt att en stor del av de forskare som är verksamma inom geofysiken kommit att i mycket stor utsträckning engageras för det direkta observationsarbetet eller förberedelserna härför, medan bearbetningen fått skjutas på framtiden. Från många håll restes därför invändningar mot det ryska förslaget. Man enades emellertid om att i den mån som är möjligt och som kan motiveras av redan erhållna resultat fortsätta observationsarbetet under 1959 med beteckningen ”Det Geofysiska Samarbetet 1959”. Man får hoppas att detta samarbete kommer att utsträckas för all framtid. Som nämnts ovan presenterades vid mötet i Moskva en rad intressanta resultat av arbetet hittills. Här skall några exempel på hittills vunna resultat ges. Väderlekskartor jr ån sydpolen Meteorologien är den vetenskap där det ovedersägligen största observationsmaterialet insamlats, och bearbetningen kommer att ta många år i anspråk. I detta sammanhang kan dock några intressanta resultat nämnas. Från det stora antalet observationsstationer i Antarktis har regelbundna rapporter gjort det möjligt att rita väderlekskartor från sydpolsområdet. Vad som kanske framför allt förvånat är förekomsten av ganska blåsigt väder även i det inre av kontinenten vintertid, där man tidigare trott att i stort sett lugnt och klart väder rått. I några enstaka fall har även intensiva oväder rasat vid Sydpolsstationen Amundsen-Scott. Redan vintern 1957 noterades ett nytt köldrekord vid denna station med —74,5°, och under den sista vintern har detta värde med bred marginal underskridits. Den lägsta temperatur observerad vid jordytan är nu —83°, registrerad vid sydpolen i juli 1958. Observationerna av mängden koldioxid i atmosfären har gett nya, intressanta resultat. Man tror sig nu kunna säga att en ökning på minst 5 procent har ägt rum sedan förra århundradet och att denna ökning sannolikt fortsätter. Om detta innebär att jordens klimat kommer att förändras och i så fall hur är ännu för tidigt att uttala sig om. Här är det synnerligen viktigt att på utvalda platser på jorden kontinuerligt följa de fortsatta förändringarna. De nya instrument som konstruerats för det geofysiska året har visat sig fullt motsvara förväntningarna. Havsjorskare och glaciologer Havsforskarna har framför allt sökt studera de stora havsströmmarna och deras förändringar efter de stora undersökningarna under 1920-talet. Bland deras intressantaste resultat är mätningar av strömmarna på stort djup med hjälp av bojar, som följer strömmarna. Deras rörelser kan sedan studeras med radio. Man har på detta sätt bl. a. djupt under Golfströmmen funnit en motström, som för kallt arktiskt vatten mot sydligare breddgrader. Inom den arktiska bassängen har vidare en ny undervattensbergskedja upptäckts, som löper parallellt med den tidigare kända och av ryska forskare upptäckta Lomonosov-ryggen. Glaciologerna borrar sig djupt ned i de stora inlandsisarna som framför allt finns kvar på Grönland och i Antarktis. Sålunda har man nu kunnat ta prover från mer än 500 meters djup. Man har beräknat att denna is sannolikt är mellan 1 000 och 1 500 år gammal, och genom ett studium av isens skiktning kan eventuellt neder-bördsförhållanden i gången tid studeras. Med seismiska metoder undersöks tjockleken av den antarktiska inlandsisen. Det torde nu stå klart att Antarktis utgörs av en övärld täckt av ett istäcke, som på sina håll når en tjocklek av 5 000 ä 6 000 meter. För fortsatta undersökningar av detta slag planerades för sommaren 104