Interiör från AB Atomenergis försöksreaktor R 2 i Studsvik under byggnad (november 1958). skrida. Det fanns också all anledning att tänka sig för. För statens del räknade den av regeringen tillsatta delegationen för atomenergifrågor att kostnaden för det svenska atomenergiprogrammet för budgetåret 1959/60 skulle uppgå till 161,6 milj, kronor. Då hade ändå betydande inskränkningar fått göras i förhållande till tidigare uppgjorda planer. Redan vid årsskiftet 1957/58 beslöts att det stora atomelkraftverket R 4 (AB Atomenergis reaktor nr 4) och vattenfallsstyrelsens kraftverk Eva skulle sammanslås till ett projekt. Senare under året sammanslogs även vattenfallsstyrelsens Adam, avsedd för Västerås, med Atombolagets planerade reaktor R 3, som skall betjäna värmeverket vid Farsta. På det hela taget observerades vad som av försiktigare bedömare kallades en ”tillnyktring” inom atomenergiområdet, motiverad av de begränsade ekonomiska resurserna. Omprövningarna gällde även tekniska frågor. Den tidigare hållna linjen, att man i Sverige 115