Huseby målet går vidare Den 1 mars 1958 avkunnade Stockholms rådhusrätt sin första dom i det s. k. Huseby-målet, i vars inledande avsnitt direktör Berl Gutenberg och prins Carl Bernadotte var åtalade. Åtalet mot prinsen lämnades helt utan bifall och det reseförbud som utfärdats för honom upphävdes. Direktör Gutenberg däremot dömdes för grovt ocker mot fröken Florence Stephens, Huseby, till straffarbete i ett år och sex månader, av vilken tid han fick räkna av 4 månaders häktningstid. I domslutet hette det bl. a. beträffande prinsen att denne måste anses ha medverkat vid tillkomsten av de i målet aktuella avtal som upprättades i november 1951. Gutenberg fick då ett lån av fröken Stephens på 435 000 kr. Rätten ansåg emellertid inte att prinsen haft sådan insikt i Gutenbergs ekonomiska ställning, att det för prinsen framstått som uppenbart att missförhållande rådde mellan vad som enligt avtalen tillkom Gutenberg som förmån och fröken Stephens som vederlag. Prinsen kunde därför icke, fastslog rätten, anses skyldig till medhjälp till det av Gutenberg förövade brottet. Ungefär samtidigt inledde rådhusrätten nästa åtalsavsnitt mot direktör Gutenberg som också åtalats för hästaffärer på en halv miljon kr. med en ung miljonär, som sedermera försattes i konkurs och förlorade nästan alla sina pengar. Detta åtal renderade Gutenberg en ny fällande dom i slutet av maj. Han dömdes nu till ett gemensamt straff på sammanlagt 2 år och 10 månader, från vilken tid han fick räkna av vad han redan avtjänat samt 4 månaders häktningstid. På hösten kom det avsnitt av Husebymålet som gällde hästaffärerna upp till behandling i hovrätten. Under tiden stod direktör Gutenbergs bror, disponent Dan Gutenberg, åtalad i rådhusrätten för grovt ocker och grovt bedrägeri mot fröken Stephens under sin anställningstid på Huseby. Han dömdes till nio månaders straffarbete, ovillkorligt. 100 000 kW. Nya brittiska anläggningar vid Bristolkanalen, Hinkley Point, som skulle få en kapacitet 7 gånger större än Calder Hall-anläggningen, var under uppförande. Beställningar på atomkraftverk ingick till de stora industriländerna. Sålunda beställde Italien i England en anläggning för 200 MW eleffekt, som skulle vara gaskyld, grafitmodererad och använda naturligt uran som bränsle enligt det engelska systemet. Den skulle placeras 6 mil söder om Rom. Från Amerika beställdes en kokarreaktor på 150 MW med anrikat bränsle att byggas i Syditalien. Båda verken beräknades vara i drift år 1962. Atomdrift för fartyg De stora framgångarna med militära fartyg, i första hand ubåtar, framdrivna med atomenergi främjade intresset för atomdrivna handelsfartyg. Härvid beaktades inte i första hand den omedelbara ekonomiska vinsten, utan fartygsbyggena betraktades som försök, och de hade också betydelse för den nationella prestigen. Förenta staternas ”Savannah” med tryckvattenreaktor, utvecklande 22 000 hkr, beräknades komma i drift 1960 och skulle kosta 30 milj, dollar. USA beräknade också att till 1962 ha installerat en kokande-vatten-reaktor i en tankbåt, och man hoppades att det projektet skulle närma sig kostnaderna för drift med konventionellt maskineri. Sovjetunionen meddelade, att dess isbrytare Lenin, som sedan någon tid varit under byggnad, skulle komma i drift 1959. Den hade en tryckvattenreaktor med 44 000 axelhästkrafter och den beräknades kunna bryta en sjöled på ca 6 000 sjömil utan bränsletillförsel. Götaverken projekterade en 65 000 tons tanker med 30 000 axelhästkrafter. Man konstaterade, att byggnads- och driftskostnaderna skulle bli högre, medan däremot maskinutrymmet skulle bli mindre än för ett konventionellt fartyg. * Den okontrollerade atomkraften, atombomben, studerades även för fredliga syften. Om en bomb, nedsprängd på lämpligt djup, bringades att detonera skulle värmen efteråt kunna tillvaratagas. Beräkningar gjordes även av möjligheten att skapa hamnar genom atomsprängningar. 117