Bild 2. Instrumenten i Explorer I. Den 17 mars lyckades amerikanska marinen skjuta upp Vanguard I i en bana högt över de övriga satelliterna. Vanguard, som är en trestegsraket, är 22 meter hög och bredden på tjockaste stället är 1,1 meter. Totala vikten är 11 000 kg och fulla dragkraften är 18 000 kilopond. Till det ursprungliga Vanguardprojektet hörde en satellit i form av ett klot med 50 cm diameter och vikten 9 kg. Vanguard I är emellertid endast en mindre ”provsatellit” med diametern 16 cm och vikten 1,5 kg. Instrumenteringen är följaktligen mycket enklare än man tänkt sig från början. Den innehåller dock en nyhet: den ena radiosändaren drives av ett solbatteri, som laddas upp när det träffas av solstrålarna, varför man väntar sig att kunna höra signalerna från Vanguard I under mycket lång tid. — I likhet med Sputnik I åtföljdes Vanguard I i början av sin utbrända hylsa, en ungefär 120 cm lång och 50 cm bred cylinder med vikten 22 kg. Den 26 mars avsköts Explorer III, som på det hela taget var identisk med Explorer I. En förbättring var dock ett bandminne i miniatyr, som kunde lagra två timmars informationer från mätinstrumenten, och som avlade rapport på en signal från jorden, varefter det inspelade materialet raderades bort och bandet på nytt kunde samla informationer o. s. v. Detta innebar i själva verket ett stort framsteg i förhållande till Explorer I, där endast 3 procent av den totala informationen kunde utnyttjas effektivt, därför att denna satellit sände upplysningarna kontinuerligt, medan det under den största delen av banan inte fanns tillräckligt utrustade radiostationer inom räckhåll, som kunde uppfånga kodsignalerna. — På grund av att Explorer III inte riktigt höll den beräknade kursen blev minimihöjden redan från början tämligen låg. Detta inverkade på livslängden, och den torde ha störtat den 27 juni. Den 26 juli uppsändes Explorer IV, som var den dittills tyngsta av USA:s satelliter. Den är försedd med två modifierade Geigerräknare för undersökning av det 119