Tablå över satelliter och månskott Namn Upp Ned Flygtid Form och storlek Total vikt i kg Nyttig last i kg Ungefärliga banelement under de första varven Sändarnas svängningstal i megacykler per sekund Max. höjd i km Min. höjd i km [-Omloppstid-] {+Omlopps- tid+} i min. Banans lutn. mot ekvatorn Sputnik I 4 okt. 1957 4 jan. 1958 3 män. Klot, 58 cm diameter 84 84 900 220 96 65° 40,002 20,005 Sputnik I, hylsan 4 okt. 1957 1 dec. 1957 2 mån. Tub, 8 m lång 250 — 900 220 96 65° — Sputnik II 3 nov. 1957 14 april 1958 51^ mån. Kon, 2 m hög, 1 m basdiameter 750 508 1 700 270 104 65° 40,002 20,005 Explorer I 31 jan. 1958 — Mer än 1 år Tub, 2 m lång, 15 cm diameter 14 5 1,5 2 600 350 650 115 34° 108,00 108,03 108,00 108,03 Vanguard I 17 mars 1958 200 år? Klot, 16 cm diameter 1,5 4 000 134 34° Explorer III 26 mars 1958 27 juni 1958 3 mån. Tub, 2 m lång, 15 cm diameter 14 5 2 800 1 900 200 116 34° 65° 108,00 108,03 20,005 Sputnik III 15 maj 1958 — Mer än 1 år Kon, 3,5 m hög, 1,7 m basdiameter 1 327 968 240 106 Explorer IV 26 juli 1958 - Mer än 1 år Tub, 2 m lång, 15 cm diameter 17 8 2 200 280 110 51° 108,00 108,03 Pionjär I 11 okt. 1958 13 okt. 1958 44 tim. Svamp 38 12 114 000 0 — — 108,03 Pionjär III 6 dec. 1958 8 dec. 1958 38 tim. — 6 100 000 0 — — 108,03 Atlas 18 dec. 1958 — 1 mån. Tub 3 900 68 1 000 190 100 32° 107,94 så länge födan räckte. Under accelerationen vid uppstigningen blev pulsen tre gånger hastigare än normalt, men elektrodiagrammet visade inga farliga symtom. Andningen blev också snabbare och mindre djup. Sedan Sputnik II kommit in i banan återvände puls och andning långsamt till normal takt, och tyngdlösheten tycks ha oroat henne mindre än sensationerna under uppstigandet. Om effekten av den kosmiska strålningen vet man ingenting, ty upplysningar på den punkten förutsätter, att man hade kunnat undersöka Laika efter återkomsten till jorden. Atmosfärens täthet på satellithöjd visade sig vara många gånger större än den beräknade — fast den ändå är mindre än det bästa vakuum, som hittills framställts i jordiska laboratorier. Ur rapporter från både ryska och amerikanska källor har följande värden framkommit: på 200, 400, 600 och 1 000 km:s höjd är tätheten i medeltal 6* 10"13, 1 • 10"14, 7 • 10"15 och 2* 10"17 gram per cm3 respektive. Härur följer i sin tur en kinetisk temperatur från 800 grader Kelvin vid 200 km till 2 500 grader Kelvin vid 1 000 km. (Kelvingrader räknas från den s. k. absoluta nollpunkten, ungefär minus 273 grader Celsius. Kinetisk temperatur är ett mått på gaspar-tiklamas hastighet och massa. I den förtunnade atmosfären på dessa höjder innebär höga temperaturer ingen ”hetta”.) Jonosfärens elektrontäthet och rymdens elektrostatiska fält, den negativa potentialen på Sputnik III, tätheten av mikrometeoriter, karaktären på partiklarna i jonosfären, jordens rpagnetfält på hög höjd och många andra data från rymden 123