Två kvinnomord — gärningsmännen okända Två kvinnomord som väckte stort uppseende förövades under våren och försommaren i Stockholm. Trots stora personalinsatser från kriminalpolisens sida var gärningsmännen okända ännu vid årets slut. I ett litet skogsområde intill Västbergavägen i södra förorterna hittade ett par småpojkar i slutet av april en död, naken kvinna. Med hjälp av vissa smycken identifierades hon av polisen som 20-åriga Birgitta Löfquist. Man visste ingenting om hennes förehavanden de senaste veckorna fram till mötet med mördaren, uppenbarligen en tillfällig bekantskap som hon gjort på gatan. Polisen måste därför lägga upp spaningarna på bredaste bas och kartlägga hela hennes bekantskapskrets. Småningom framkom uppgifter som tydde på att mördaren använt en bil av visst märke och typ för transport av den döda kroppen till fyndplatsen, som inte kan ha varit brottsplatsen. En mängd bilar av denna typ kontrollerades men utan resultat. En f. d. fästman till Birgitta anhölls som misstänkt för mordet. Han erkände en rad andra brott men friades av utredningen i Birgitta-failet. I slutet av juni anträffades 26-åriga Agneta Nyholm strypt i källaren till huset Elsa Borgs gata 2 i Fruängen. Vid brottsplatsundersökningen påträffades ett munstycke, som sannolikt mördaren tappat. Munstycket blev det viktigaste spåret, men ledde inte till något resultat. I november fick polisen ett anonymt brev, och senare lyckades man få direkt kontakt med brevskrivaren. En viss man skulle den aktuella kvällen ha setts av ett par i en bil, då han följde efter Agneta mot källaren. Polisens utredning visade emellertid att mannen vid tiden för mordet befunnit sig på en plats 25 mil från Stockholm. Polisen fick emellertid en mängd tips, tillsammans med uppslagen i failet Birgitta Löfquist över 2 000. Dessa bearbetades systematiskt och bearbetningen fortgick ännu efter årsskiftet. Samtidigt fortsatte de ännu icke avbrutna spaningarna efter den man som dödade 5-åriga Kerstin Blom — den flicka som sommaren 1955 anträffades i en väska i Albysjön vid Fittja söder om Stockholm. För att effektivera arbetet bildades under hösten tre specialkommissioner vid kriminalens mordsektion, en för vartdera av dessa tre ärenden, i vilka många uppslag återstod att bearbeta. Bild 7. Schematisk figur av strålnings-bältena i rymden. De speciellt farliga zonerna är streckade. har under årets lopp sänts ner till jorden. Ur astronautisk synpunkt har emellertid det av Explorersatelliterna upptäckta kosmiska strål-ningsbältet varit den största sensationen. Genom rapporterna från Pionjär I och III visade det sig att detta bälte sönderfaller i två mån-skäreliknande zoner med särskilt hög intensitet. (Bild 7.) Den första zonen, 3 200 km på bredaste stället, ligger ungefär mellan nivåerna 2 300 och 5 500 km över jordytan; motsvarande siffror för den andra och större zonen är 6 400 km, 13 000 km och 19 400 km. Denna strålnings natur är ännu inte fullt klarlagd, men man förmodar att den består av elektroner eller protoner (eller bådadera). Den av Geigerräknare noterade maximumintensiteten är lika i båda zonerna, 25 600 anslag per sekund. Detta svarar mot en strålningsdos av 10 röntgen per timme, om det är elektroner, och 100 röntgen per timme om det är protoner; vilket i sin tur innebär att en oskyddad person inte skulle överleva 45 timmars vistelse i någondera zonen. Dr James van Allen vid lowa State University, som speciellt undersökt den nya strålningen, anser att partiklar som läcker ut från båda zonerna kan bidraga till norrskenets uppkomst. För blivande rymdfarare är strålningsbältena intet absolut hinder. De kan starta över jordens i detta hänseende riskfria poler, och eventuella rymdstationer kan kretsa utanför eller emellan zonerna. 124