Ett annat ärende vid årets kyrkomöte var frågan om rätt till skriftlig anmälan om utträde ur Svenska kyrkan, där mötet begagnade sin vetorätt mot två riksdagars positiva beslut. För att hindra otillbörlig massagitation beslöt man behålla personlig inställelse. Statsmakterna tog under året flera viktiga steg i fråga om kyrkans liv och arbete. Den 9 januari bemyndigades ecklesiastikministern tillkalla sakkunniga att utreda frågan om förhållandet mellan stat och kyrka i Sverige, och redan den 27 i samma månad var personvalet klart: hovrättspredikant Wieslander, Malmö, ordf., docent Josef son från teologien, kyrkoherde Åke Zetterberg från kyrkan, adjunkt Olof Engström från frikyrkan och sekr. Bertil Bodin från LO. Senare tillkallades adjungerade hovrättsledamoten K. G. Lindelöw som sekreterare. Ett par månader senare framlades ett förslag till tillfällig lag om rätt för Kungl. Maj:t att förflytta kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster dras in. Frågan om den andliga vården vid sjukhusen hade länge utretts och debatterats. Nu kom en kunglig proposition med förslag att avskaffa särskilda sjukhuspräster och knyta den andliga vården även vid de största sjukhusen till vederbörande lokalförsamling. Trots motion från socialdemokratiskt håll om heltidsanställd präst vid de sju största sjukhusen biföll riksdagen propositionen. Bland personförändringar i kyrkan är ärkebiskopsskiftet den ojämförligast viktigaste. Ärkebiskop Yngve Brilioth, som under mer än ett år varit sjuk, avgick som emeritus den 1 oktober. Med honom förlorade svenska kyrkan en lärd humanist och teolog, högrest kyrkoledare och ekumen, skicklig talare och förhandlingsledare, fin och nobel personlighet. Med den valmetod, som nu för sista gången tillämpades, hade ärkestiftets präster tillsammans en och varje domkapitel i riket en röst vid ärkebiskopsvalet. Dessa 14 valkollegier uppförde den 28 maj på förslag biskoparna Hultgren i Härnösand med 14, Ysander i Linköping med 12, Ljungberg i Stockholm med 9 röster, och Kungl. Maj:t utnämnde den 28 juli Gunnar Hultgren till ärkebiskop. Man hälsade i honom en klok och arbetsam, konciliant, framstegsvänlig och socialt intresserad kyrkochef. Ärkebiskop Hultgren, som aldrig skrivit något herdabrev till Härnösands stift, utgav ej heller under året någon en-cyklika till ärkestiftet. Någon ärkebiskopsvigning förekom naturligtvis icke, då Hultgren redan var biskopsvigd, utan de båda ärkebiskoparna möttes vid en enkel ceremoni i Uppsala domkyrka den 1 oktober, varjämte Hultgren, efter några månaders tjänstledighet, inträdespredikade i samma domkyrka 2:a söndagen i advent, den 7 december. Samma dag som ärkebiskop Brilioth nedlade även biskop Anders Nygren i Lund sitt ämbete. Nygren och Brilioth hade båda varit teologie professorer, men med deras avgång bröts en månghundraårig svensk tradition, då icke någon nuvarande svensk biskop varit professor. Biskop Nygren var en av Sveriges stora teologer, ja, en av den evangeliska kristenhetens största genom århundradena. Till hans efterträdare föreslog lundastiftets präster domprostarna Askmark i Göteborg (279 röster) och Bolander i Lund (270 röster) samt rektor Martin Lindström, Lundsberg (181 röster). Den 30 juni utnämnde Kungl. Maj:t teol. lic. Nils Bolander, skald, journalist och uppburen predikant. På förslag till den lediga biskopsstolen i Härnösand uppsattes domprosten Lindquist, Härnösand (126 röster), docent Ruben Josefson, Uppsala (94 röster) och domprosten Askmark (83 röster), varefter Josefson den 28 november utnämndes till ämbetet. Han är lutherforskare, skol-och tidningsman samt expert på frågor om kyrka, stat och rätt. Den nye ärkebiskopen och båda de nya biskoparna hade framträtt som anhängare av tanken på kvinnliga präster. Även en rad domprosttjänster nybesattes under året. Då Sam Perman i Luleå 148