Utrikeshandel och sjöfart Den svenska exporten sjönk både i värde (med ca 250 milj. kr. till 10,8 miljarder) och volym jämfört med 1957. Den volymmässiga nedgången blev 1 å 2 procent mot en exceptionell ökning om 9 procent året före. Exporten på Västeuropa minskade över lag, medan den ökade något på dollarområdet och blev ungefär oförändrad på övriga områden. Sett från varusidan var det främst trävaror, massa och järnmalm som gick tillbaka. Däremot upprätthölls verkstadsexporten på den 1957 uppnådda höga nivån tack vare tidigare god orderingång. Utförseln av fartyg och bilar (till Förenta staterna) steg betydligt. Också importen företedde en nedgång. Importvärdet sjönk sålunda med 370 milj. kr. till 12,2 miljarder kr., huvudsakligen på grund av lägrepriser på bränsle och vissa råvaror, medan den volymmässiga nedgången beräknades ha blivit densamma som på exportsidan. Den större nedgången i importvärdet innebar att underskottet i handelsbalansen minskades något (från 1,5 miljard kr. till 1,4 miljard kr.). Samtidigt sjönk emellertid nettoinkomsterna av utrikessjöfarten något mer (från 1,4 miljard till 1,2), varför underskottet i den s. k. bytesbalansen blev ca 90 milj. kr. större än för 1957 (eller 220 milj. kr.). Trots den negativa bytesbalansen ökade valutareserven med ca 150 milj. kr. till 2 990 milj. kr. till följd av en ny förskjutning i de s. k. för- och efterskottsbetalningarna till svensk förmån. Den lägre världshandelsvolymen påverkade naturligtvis även den svenska handelsflottans verksamhet. Tonnaget, som ju till den större delen endast trafikerar utländska hamnar, hölls dock förhållandevis väl sysselsatt, ehuru det fick ske till betydligt lägre genomsnittsfrakter. Sjöfarten på Sverige nedgick med 5,8 procent enligt Kommerskollegii statistik över den egentliga sjöfarten exkl. Öresundstrafiken. Det till svenska hamnar ankomna tonnaget utgjorde sålunda 16,3 milj, nettoton mot 17,3 milj ton 1957 och det avgångna tonnaget 16,2 milj, nettoton (mot 17,2 milj, ton 1957). 38,4 procent av detta tonnage var svenskt. Den svenska handelsflottan minskade under 1958 med 9 fartyg, men bruttotonnaget steg med 305 000 bruttoton till 4,9 milj, bruttoton. Omkring 1,3 milj, bruttoton (39 procent) var vid årets slut registrerade i Stockholm och 1,1 milj, bruttoton i Göteborg. Arbetsmarknad, löner och priser De sämre exportutsikterna för bl. a. de svenska skogsindustrierna medförde efter hand sysselsätt-ningssvårigheter inom särskilt det norrländska skogsbruket. Också flera industrier måste emellertid under året friställa arbetskraft. Den internationella textilkrisen tvingade sålunda ytterligare ett antal svenska företag inom textil- och beklädnadsbranscherna att lägga ned driften med permitteringar i följe. Stor uppmärksamhet väckte också de sysselsättningssvårigheter, som uppstod vid örlogsvarvet i Karlskrona och även andra varv, som fick mindre beställningar på grund av den av riksdagen beslutade nedskärningen av anslagen till marinen. Totalt sett blev emellertid arbetslösheten, åtminstone efter internationella mått, av begränsad omfattning. Procenttalet bland de arbetslöshetsförsäkrade var i december 3,3 mot 2,7 under samma månad föregående år. För att förbättra sysselsättningsläget anordnades beredskapsarbeten i form av skogs- och vägarbeten i Norrland, arkivarbeten m. m. En arbets- styrka om ca 10 000 personer beräknas under vintern ha varit sysselsatt i dylika arbeten. Då beredskapsarbeten visade sig vara en förhållandevis dyr form för arbetslöshetsbekämpning — de beräknades 1958 ha dragit en kostnad av 180:— kronor per dagsverke — sökte man vidare bekämpa arbetslösheten genom kontantunderstöd, omskolning och flyttningsbidrag. Den avtalsenliga lönestegringen 1958 för industriarbetare uppskattas till ca 214 procent, vartill kom en löneglidning om likaledes 214 procent. Lantarbetarnas löneförmåner steg med ca 514 procent, industritjänstemännens med ca 6 procent, varav 314 procent genom de centrala avtalen. Härtill kom, att under 1958 den ordinarie arbetstiden för flertalet kategorier arbetstagare sänktes med en timme till 47 veckotimmar. Produktiviteten, definierad som produktion per arbetstimme, beräknas ha stigit med 3 å 4 procent. Partipriserna förblev under året i stort sett oförändrade, vartill de lägre internationella rå- 163