David Niven och Cantinflas i ”Jorden runt på 80 dagar”. som lagt undan trollkarlens vidlyftiga attiralj till förmån för naken människoskildring. Filmen som skrivits av Ulla Isaksson på ett novelluppslag behandlade tre kvinnoöden ur vardagen på ett stort sjukhus förlossningsavdelning. Med oändlig känslighet hade regissören behandlat det ömtåliga temat och inspirerat sina fyra huvudrollsinnehavare till lika många utsökta rollprestationer. Ett faktum som föranledde årets prisjury i Cannes att tilldela de fyra svenskorna gemensamt priset för bästa kvinnliga huvudroll i internationell konkurrens. Det blir allt svårare för övriga svenska regissörer att hävda sig vid sidan av Ingmar Bergman. Men Arne Mattsson hade ett ganska gott år med en ytterst omsorgsfull och bildvacker nyinstudering av Selma Lagerlöfs Körkarlen som främsta fjäder i hatten. Publikens bevågenhet vann han framför allt med två s. k. thriller i den Hillmanska deckarserien, Damen i svart samt den färggranna och virtuosa Mannekäng i rött. Göran Gentele gick fram i stor stil som lustspelsförfattare och regissör med Fröken April, en luftig, kvick och satirisk skälmkomedi i operamiljö med ett särskilt lyckat komiskt porträtt av Jarl Kulle som bortskämd sångaridol. Och Gösta Folke gjorde sin hittills bästa film med en mustig och kraftfull bildberättelse av Piratens Bock i örtagård, där Edvin Adolphson hade en av sitt livs roller som f. hästhandlaren Esping. Till det man minns med nöje och respekt i den svenska repertoaren kan vidare hänföras Stig Olins båda lustspel Du är mitt äventyr med Sickan Carlsson och Flottans överman med Nils Poppe, Hasse Ekmans 20-talskavalkad Jazzgossen, Rolf Husbergs färgrika och landskapsmässigt ståtliga Laila, Kenne Fants varmhjärtade Prästen i Uddarbo med Max von Sydow som utmärkt interpret av huvudrollen samt Lars-Eric Kjellgrens Lek på regnbågen, en underhållande debattfilm på temat fritt äktenskap, skriven av Vilgot Sjöman och väl spelad av Mai Zetterling och Alf Kjellin. En tjusande dokumentärfilm från Brasilien serverade Torgny Anderberg i samarbete med Rolf Blomberg i Jangada, ett stämningsmäs-sigt ojämnt men som helhet imponerande bildvackert kalejdoskop kring djun-gelvildar, storstadsmänniskor och atlant-f iskare. Den amerikanska importen bredde som vanligt ut sig vida över bioprogrammen, även rent bokstavligt. Svensk publik fick sålunda bekanta sig både med Michael Todds jätteproduktion av Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar, vars mångskiftande och roande äventyr omslöt åskådaren i en för ändamålet specialinredd teater, och Louis de Rochemonts Windjammer i s. k. cine-miracleåtergivning, en grann dokumentärfilm, vars suggestiva bildeffekter ofta ingav publiken en hisnande närvarokänsla. Ett pampigt skådespel erbjöd också tretimmarsfilmen på Tolstojs Krig 13 193