realexamen. Till dessa examina leder en särskild studiegång med differentiering i engelska, tyska och matematik i realskolans två högsta klasser. Vidare har bort-valsmöjligheterna för ”vanliga” elever i realskolan bestämts till att avse förutom som hittills matematik även engelska och tyska. Av särskilt intresse är att underbetyg i svensk skrivning inte längre skall utgöra absolut hinder mot flyttning eller godkännande i real- eller studentexamen. Helt ny är däremot stadgan för högre kommunala skolor, som ersätter de tidigare specialstadgorna för dessa skolformer. Stadgan innehåller huvudsakligen hänvisningar till läroverksstadgan. Den nya folkskolestadgan gäller för folkskolor, fortsättningsskolor och försöksskolor. I sak är nyheterna inte många, då stadgan i stort sett bygger på äldre bestämmelser. Stadgan innebär emellertid en välkommen rationalisering av lagstiftningen på detta område. Inte mindre än ett 20-tal författningar har sålunda kunnat upphävas i och med den nya skolstadgans tillkomst, då dessa nu samarbetats och införts i sitt naturliga sammanhang. Av nyheterna tilldrar sig disciplinbestämmelserna och framför allt det s. k. agaförbudet största uppmärksamheten. Det torde emellertid ännu vara för tidigt att göra några bedömningar av hur dessa bestämmelser kommer att fungera i praktiken. Lagstiftningsarbetet i anslutning till skolstyrelsereformen spände naturligtvis även i övrigt över ett vidsträckt fält, det gällde lönebestämmelser för lärarpersonalen, instruktioner och arbetsordningar för olika organ o. s. v. Jämsides med den nu refererade omstöpningen av skolväsendets administration löpte det pedagogiska reformarbetet vidare. Nio år har gått sedan försöksverksamheten med nioårig enhetsskola påbörjades och av skolöverstyrelsens vid årsskiftet avgivna redogörelse för verksamheten framgår, att försök under läsåret 1957/58 bedrevs i 96 skoldistrikt, av vilka 25 tillkom under året. Sammanlagda antalet läraravdelningar och elever, som deltog i försöksverksamheten, uppgick till 5 715 respektive 142 495, därav på högstadiet 850 respektive 22 788. Beträffande lärarnas formella kompetens för undervisning på högstadiet måste konstateras, att rekryteringssvårigheter uppenbarligen fortfarande förelåg och något mer än en femtedel av lärarna saknar egentlig lärarutbildning. Om man ser till klassavdelningarnas organisation med hänsyn till ämnesval, alternativkurser och liknande, d. v. s. den mest aktuella diskus-sionsfrågan, finner man att endast ett litet antal avdelningar av klasserna 7 och 8 var helt odifferentierade i den meningen, att de omfattade såväl elever med ett som med två främmande språk och därjämte också elever utan främmande språk. 17 procent av avdelningarna var mera homogena, därigenom att de omfattade blott två av dessa tre elevkategorier. Det alldeles övervägande antalet avdelningar av klass 7 och 8 eller 80 procent var emellertid organiserade så, att eleverna uppdelats på skilda klasser allt efter ämnesval. De som valt två främmande språk, respektive ett eller inget, undervisades alltså var för sig. På samma sätt undervisades eleverna i klass 9 a och 9 g i allmänhet — där elevantalet medgav detta — i från varandra skilda avdelningar. Denna skolöverstyrelsens nionde försöksrapport var antagligen den sista, eftersom en sammanfattning av den hittills bedrivna försöksverksamheten skulle göras och ingå som ett led i 1957 års skolberednings överväganden om enhetssko-lans mera definitiva utformning. Denna bered- ning, i vilken ecklesiastikministern är ordförande, höll under året ett tiotal sammanträden, delvis kombinerade med studiebesök i försöksdistrikten. Ett flertal undersökningar pågick dels i skolbe-redningens egen regi, dels på beredningens uppdrag vid olika vetenskapliga institutioner och inom skolöverstyrelsens försöksavdelning. Beredningen räknade med att utredningsarbetet skulle fortsätta även under 1959. Ecklesiastikminister Ragnar Edenman, ordförande i skolberedningen. 215