Flygsäkerhetsfrågorna debatterades också livligare under år 1958 än någonsin tidigare. Den tilltagande ”trängseln i luften” nådde sin kulmen, och i USA, där problemet var mest påträngande, tvingades luftfartsmyndigheterna till omfattande motåtgärder. År 1957 registrerades i USA 971 kollisionstillbud i luften, och efter två kollisioner med sammanlagt 61 dödsoffer på våren 1958 infördes från den 15 juni ett system med radarkontrollerade ”luftkorridorer” över den nordamerikanska kontinenten, till vilka inga militära flygplan har tillträde utan speciellt tillstånd från övervakningsorganen på marken. Olyckor inom den civila luftfarten kostade i runt tal 800 människor livet under året. Antalet var det största hittills i det civila flygets historia men innebar, räknat på antal flugna passagerarmiles, en bottennotering, 0,9 per 100 miljoner passa-gerarmiles. Statistiken visade emellertid att antalet kollisioner och kollisionstillbud fortsatte att öka, och när ett brittiskt passagerarflygplan med 31 personer ombord, tillhörigt British European Airways (BEA), den 22 oktober kolliderade med ett italienskt jaktplan inom kontrollerat område vid Nettuno söder om Rom, skred den flygande personalens internationella organisationer till aktion och krävde ökad övervakning av luftvägarna även i Europa och ett bättre samarbete mellan militärt och civilt flyg. Denna kampanj för ökad säkerhet i luften spred sig även till Sverige, där ett 20-tal kollisionstillbud rapporterades under året. Resultatet blev ett intensifierat samarbete mellan luftfartsstyrelsen och flygvapnet, och det beslöts bl. a. att regleringen av all lufttrafik i stockholmsområdet från och med våren 1959 skulle utföras via radar från marken. Vidare beslöt man att höja ”taket” i de civila luftlederna för att ge de civila jetplanen tillfälle att flyga i kontrollerat luftrum och att från 1 april 1959 införa identiska höjdmätare för civila och militära flygplan. Den hårdnande konkurrensen inom den civila luftfarten återspeglades inte bara i försämrade bokslut för flertalet stora bolag utan också i svårigheter att förnya luftfartsavtal eller upprätta nya linjer. SAS kunde emellertid notera en stor framgång, när bolaget den 8 juli som första utländska flygföretag fick trafikrättigheter på Anchorage i Alaska. Rättigheterna på Alaska innebar ett ökat underlag (för SAS polarlinje från Köpenhamn till Tokio. Flertalet stora flygbolag, bland dem SAS, hotades emellertid under året av interna ar-betskonflikter, eftersom flygpersonalen krävde högre löner för flygning med jetplan. Pan American Airways drabbades sålunda av en konflikt som så småningom kom att omfatta 22 000 anställda, medan förhandlingarna mellan SAS och de skandinaviska flygarnas sammanslutningar inte ledde till något resultat före årets slut. Chefen för SAS-köket Folke Hildebrand bjuder förre SAS-chefen Henning Throne-Holst på en av ekonomiklassens omstridda ”sandwiches” 218