Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Flygåret. Av redaktör Bengt Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
USA:s deltaformade jetbombare för dubbel ljudfart, B-58 "Hustler”, flygande avskjutningsbas för
fjärrstyrda vätebombsraketer.
En i pressen mycket uppmärksammad
konflikt, som illustrerade flygbolagens intensifierade
tävlan om passagerarnas gunst, var det s. k.
sandwichmålet. SAS lanserade nämligen danska
”smørrebröd” som sandwiches i den nya
”ekonomiklassen”, vilket resulterade i att bolaget
drabbades av böter på drygt 100 000 kr. för avsteg från
de inom IATA överenskomna reglerna. Det var
ett par amerikanska bolag som, understödda av
det brittiska BOAC, åstadkom en
”sandwichprocess” i London, där man efter konsulterandet
av en rad flygjuridiska experter den 24 april
avgjorde målet — till SAS förmån. En sandwich,
fastslogs det, får se ut hur som helst, bara den
inte är dyr.
För flygindustrien blev 1958 ett mycket
framgångsrikt år. Speciellt markant var framgången
för det franska företaget Sud-Aviation, som
lanserat sin tvåmotoriga ”Caravelle” för ”jetålderns”
medellånga ruter, och som erhöll nya
beställningar från en lång rad bolag, bland dem SAS.
I Sverige presenterade SAAB sin serieversion
av jaktplanet ”Draken” och tillkännagav
framtida, förbättrade varianter av typen.
Serieversionens prestanda, en toppfart på 1,8 gånger ljudets
hastighet och en stighastighet på 200 m/sek. vid
markhöjd, väckte internationell uppmärksamhet,
och ”Draken” blev ett av de flygplan som
tävlade om rollen som standardjaktplan i det nya
västtyska luftförsvaret, vid sidan av de
modernaste engelska, amerikanska och franska
jaktplantyperna. Efter att ha studerat samtliga
jaktplantyper beslöts emellertid mot slutet av året att
det västtyska luftförsvaret skulle utrustas med
den amerikanska ”Starfighter”, som under året
slog alla existerande hastighets- och höjdrekord
i en uppmärksammad ”duell” med den franska
”Trident”. ”Starfighters” rekordnoteringar blev
i höjdflygning 27 812 m och i hastighetsflygning
2 260 km/tim. på 13 000 m höjd, vilket innebär
mer än dubbla ljudhastigheten.
Även ett annat land kom emellertid att
intressera sig för ”Draken”, nämligen Schweiz, där
terrängförhållandena kräver jaktplan med korta
start- och landningssträckor. Ett inköp av
utländska jaktplan till det schweiziska luftförsvaret
blev aktuellt sedan den inhemska typen ”P 16”
visat sig ej kunna uppfylla fordringarna. Schweiz
beställde under året 100 jaktplan av den brittiska
typen Hawker ”Hunter”, medan avgörandet om
en eventuell beställning av ett mer avancerat
plan av ”Draken”-klass uppsköts.
Uppmärksammade nya flygplanstyper under
året var, förutom serieversionen av ”Draken”
och de stora civila jetplanen, den deltaformade
amerikanska vätebombsbäraren B-58 ”Hustler”,
som presterade farter över dubbla
ljudhastigheten och avsågs bli en ”flygande bas” för
långdistansrobotar, det amerikanska fyrmotoriga
pro-pellerturbinplanet Lockheed ”Electra”, som under
en världsomspännande försäljningsresa även
besökte Stockholm, och framför allt den
amerikanska rymdfarkosten X-15, som konstruerats av
North American-fabrikerna och som beräknades
vara klar för sitt första ”skutt” ut ur atmosfären
under år 1959. Planet byggdes för ren raketdrift,
försågs med ”jetstyrning” och speciella skydd för
att förhindra skador av friktionsuppvärmning.
Dess toppfart beräknades till 5 800 km/tim.
Av de nya flygplan som väckte speciell
uppmärksamhet i Sverige kan nämnas den
amerikanska helikoptertypen Vertol 44 med
smeknamnet ”flygande bananen”, som inköptes av
marinen för ubåtsjakt, minsvepning och en mängd
olika transportuppgifter. Den 12 mars anlände
de första exemplaren till Bromma.
Det uppgavs att det civila flyget intresserade sig för en civil version av Vertol 44
för framtida ”färjetrafik” mellan Bromma och det nya storflygfältet Arlanda
omkring fyra mil norr om Stockholm.
Den 2 maj blev en märkesdag i storflygplatsprojektets 12-åriga historia. Då
inleddes arbetet på den nya 3 300 meter långa jetrullbanan, varav 2 500 meter skulle
vara färdigställda den 1 november 1959 för att kunna ta emot SAS nya jetdrivna
långdistansplan. Det forcerade arbetet — enbart banan beräknades kosta 35
miljoner kronor — drog till sig ett väldigt uppbåd av maskiner och sysselsatte
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 27 15:47:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1958/0219.html