Överbefälhavaren i Algeriet, general R. Salan, talar vid ett massmöte under den franska ”revolten' i maj. Plattformen är dekorerad med trikoloren, lothringenkorset och ett porträtt av de Gaulle. På den första valdagen, då varje kandidat behövde absolut majoritet för att bli vald, besattes blott 41 mandat. Likväl framträdde genast en stark högertendens, som slog helt igenom den andra valdagen. Soustelles parti såg sina väljare ökas med över en miljon mellan de båda omgångarna och segrade överlägset med 26,4 procent av rösterna och 188 mandat. Andra platsen belädes av den kraftigt framryckande moderata högern med 23,9 procent och 133 mandat. Av det traditionsrika radikala partiet återstod blott en spillra. Även socialisterna led ett bakslag, vilket liksom radikalernas nederlag förvärrats mellan valomgångarna. Kommunisterna kom trots betydande förluster på tredje plats i fråga om den procentuella röstandelen, men deras partigrupp reducerades från 143 till 10. Knappt 150 deputerade återvaldes. Sex f. d. konseljpresidenter och många andra kända politiker miste sina mandat. I Algeriet valdes nästan uteslutande franska ultranationalister samt muhammedanska ”kollaboratörer”. General de Gaulle, som visat oanad smidighet och förmåga att samverka med olika politiska kretsar, skulle ha föredragit en nationalförsamling med mindre ensidig struktur. En del av de politiker, som sökt utnyttja hans namn, hade tidigare röjt odemokratiska tendenser, och bland de franska extremisterna i Algeriet fanns det även halvfascister. Vid presidentvalet den 21 december fick de Gaulle 78,5 procent av i runt tal 80 000 röster inom en elektorskår, som förutom senatens och nationalförsamlingens ledamöter omfattade landstingsmän och kommunalfullmäktige. Två föga kända motkandidater var på förhand slagna. Omedelbart före årsskiftet devalverade regeringen francen (se Ekonomisk översikt) och beslöt successivt införa en ”tung” franc. Riktlinjerna för den nya budgeten gick i den stränga sparsamhetens tecken. 338