Brittiska fallskärmsjägare tar det lugnt i solskenet på en höjd över Jordaniens huvudstad Amman. ej motsätta sig en sådan men krävde, att den skulle hållas inom säkerhetsrådet. Krusjtjev accepterade först detta motförslag, upprepade sedan sitt eget ursprungliga krav och yrkade därefter på en extrasession i FN:s generalförsamling. Sovjetledaren hade under tiden besökt Peking, där han fått en bakläxa av Mao Tse-tung, som tagit illa upp att ryssarna föreslagit en toppkonferens utan deltagande av Kina. Sedan även USA begärt extrasession sammanträdde generalförsamlingen den 8 augusti. Efter invecklat manövrerande från ömse sidor fick sessionen ett oväntat slut. Samtliga arabstater — inklusive Jordanien och Libanon — kom med ett resolutionsförslag, som antogs enhälligt. Det innebar praktiskt taget att saken lades i Dag Hammarskjölds händer. Denne reste något senare till Mellersta östern för att undersöka hur västmakts-interventionerna bäst skulle kunna avvecklas. Läget i orosområdet hade då redan börjat stabiliseras. I Libanon valdes överbefälhavaren Fuad Chehab i kompromissens tecken till president efter Chamoun, vars mandattid utgick. På hösten lämnade amerikanerna helt Libanon, och den brittiska styrkan drogs tillbaka från kung Hus-seins rike. Mellersta östern-läget förblev dock labilt. Mot årets slut tillskansade sig kommunisterna i Irak starkt inflytande. Detta blev en av orsakerna till att Nasser mass-häktade kommunister i Egypten och Syrien. Västmakterna började få möjligheter till förbättrade relationer med Kairo. Visserligen hade Nasser såsom ännu ett led i sina affärer med Moskva tagit emot en rysk kredit till det nya Assuan-dammbyg-get, men han visade på olika sätt benägenhet att normalisera förbindelserna västerut. Redan tidigare under 1958 hade han gjort upp sina ekonomiska mellanhavanden med det gamla Suezkanalbolaget. Åter storm i Formosasundet Knappt hade stormen i Främre Orienten börjat bedarra i augusti, förrän en kris utbröt i Fjärran östern. De kinesiska kommunisterna inledde den 23 augusti 341