Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utrikespolitisk översikt. Av red. Sven Berger
- Berlinkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryske regeringschefen Krusjtjev undertecknar en deklaration vid sitt besök i Peking på sommaren.
Till höger sätter president Mao T se-tung sitt namn under samma dokument.
men med den skillnaden att de sedan 1945 av amerikanska, brittiska och franska
trupper skyddade stadsområdena skulle bli en liten enklav bakom järnridån utan
anknytning västerut.
För avvecklandet av Berlins fyrmaktsstatus erbjöd Krusjtjev sex månaders frist.
”Nyordningen” kunde under tiden arrangeras genom en formell överenskommelse,
men om västmakterna ej ville gå med på saken, skulle Sovjetunionen utan vidare
inlemma Östberlin i den tyska satellitstaten. Västmakterna syntes alltså ha ställts
inför ”ett ultimatum med fördröjd utlösning”.
Förbundskansler Adenauer bad enträget om
oreserverat stöd av sina allierade. Adenauer
besökte Västberlin omedelbart före valen till
stads-parlamentet i december. Han sade, att hotet mot
Berlin måste avlägsnas, innan övriga sidor av
Tysklandsproblemet togs upp till diskussion. Även
stadens unge överborgmästare, socialdemokraten
Willy Brandt, intog en fast hållning. Han
ansåg dock, att västmakterna utan dröjsmål
borde utvidga förhandlingsramen, om en konferens
väst—öst kunde inkallas. Under rådande
förhållanden blev de ordinarie fullmäktigevalen en
folkomröstning om stadens ställning, och berli-
narna, som gick man ur huse, gav klart besked.
Kommunisterna fick knappt 2 procent av de
avgivna rösterna. (Se utrikeskronologien 7/12.)
USA, Storbritannien och Frankrike kunde
inte utan ödesdigra konsekvenser böja sig för ett
ryskt diktat och utlämna Västberlin på nåd och
onåd. Alla västalliansens medlemmar var
överens om detta. Likväl kunde man ej underlåta att
söka utforma positiva motförslag, och när de
officiella avvisande svaren till Moskva avgavs på
nyårsaftonen, förklarade sig västmakterna redo
till förhandlingar — inom hela
Tysklandsproble-mets ram.
Redan dessförinnan hade Krusjtjev, utgående från den av honom själv
framkallade nya Berlinkrisen, inlett ännu en propagandakampanj för en
toppkonferens. Hotelser omväxlade med avspänningslöften. Mitt i julhelgen yttrade
utrikesminister Gromyko inför högsta sovjet, att Berlin skulle kunna bli ”ett nytt
Sarajevo”, men samtidigt gjorde sig ryske förste vice regeringschefen Anastas Mikojan
redo att företaga en unik sonderingsfärd till USA.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 27 15:47:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1958/0343.html