- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Trettiosjätte årgången (händelserna 1958) /
343

(1924-1953) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av red. Sven Berger - Berlinkrisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ryske regeringschefen Krusjtjev undertecknar en deklaration vid sitt besök i Peking på sommaren. Till höger sätter president Mao T se-tung sitt namn under samma dokument. men med den skillnaden att de sedan 1945 av amerikanska, brittiska och franska trupper skyddade stadsområdena skulle bli en liten enklav bakom järnridån utan anknytning västerut. För avvecklandet av Berlins fyrmaktsstatus erbjöd Krusjtjev sex månaders frist. ”Nyordningen” kunde under tiden arrangeras genom en formell överenskommelse, men om västmakterna ej ville gå med på saken, skulle Sovjetunionen utan vidare inlemma Östberlin i den tyska satellitstaten. Västmakterna syntes alltså ha ställts inför ”ett ultimatum med fördröjd utlösning”. Förbundskansler Adenauer bad enträget om oreserverat stöd av sina allierade. Adenauer besökte Västberlin omedelbart före valen till stads-parlamentet i december. Han sade, att hotet mot Berlin måste avlägsnas, innan övriga sidor av Tysklandsproblemet togs upp till diskussion. Även stadens unge överborgmästare, socialdemokraten Willy Brandt, intog en fast hållning. Han ansåg dock, att västmakterna utan dröjsmål borde utvidga förhandlingsramen, om en konferens väst—öst kunde inkallas. Under rådande förhållanden blev de ordinarie fullmäktigevalen en folkomröstning om stadens ställning, och berli- narna, som gick man ur huse, gav klart besked. Kommunisterna fick knappt 2 procent av de avgivna rösterna. (Se utrikeskronologien 7/12.) USA, Storbritannien och Frankrike kunde inte utan ödesdigra konsekvenser böja sig för ett ryskt diktat och utlämna Västberlin på nåd och onåd. Alla västalliansens medlemmar var överens om detta. Likväl kunde man ej underlåta att söka utforma positiva motförslag, och när de officiella avvisande svaren till Moskva avgavs på nyårsaftonen, förklarade sig västmakterna redo till förhandlingar — inom hela Tysklandsproble-mets ram. Redan dessförinnan hade Krusjtjev, utgående från den av honom själv framkallade nya Berlinkrisen, inlett ännu en propagandakampanj för en toppkonferens. Hotelser omväxlade med avspänningslöften. Mitt i julhelgen yttrade utrikesminister Gromyko inför högsta sovjet, att Berlin skulle kunna bli ”ett nytt Sarajevo”, men samtidigt gjorde sig ryske förste vice regeringschefen Anastas Mikojan redo att företaga en unik sonderingsfärd till USA. 343

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Nov 27 15:47:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1958/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free