Finansministern presenterade en ny argumentation för omsättningsskatten. Från att under våren ha varit en skatt för bekämpande av arbetslösheten angavs den nu som ett inflationsbekäm-pande medel. SvD noterade i en ledare, ”Mirakelmedicinen”, att ”till skattens särdrag hör att den är lika bra i lågkonjunktur som i högkonjunktur”. Överläggningarna med oppositionen föregicks av en Harpsundskonferens med företrädare för företag och intresseorganisationer. Regeringen fick därvid inget stöd för sina planer, tvärtom varnade näringslivets män för varje åtgärd som skulle medföra kostnadsfördyring — finansministern hade någon dag tidigare i ett tal omtalat att varuskatten skulle drabba även investeringsvaror. De nya statsfinansiella beräkningar som regeringen presenterade vid överläggningarna med oppositionen visade ingen bättre helhetsbild än vårens, trots att inkomsterna för 1960/61 med anledning av konjunkturuppgången uppräknats med 900 milj. Totalunderskottet för detta år blev ändå 4 miljarder, varav 1 800 milj, på driftbudgeten — för löpande budgetår var deficitet 900 milj. kr. Tolerabel upplåning var, enligt hr Sträng, 2 miljarder eller något däröver. Från folkpartihåll gjordes gällande att hr Sträng svartmålade läget, men han förklarade att det var orimligt att i budgetberäkningarna kalkylera med inflationistiska inkomstförbättringar. Från högerhåll begärde man förgäves besked om hur regeringen tänkte klara höstens upplåning, som oavsett omsen skulle bli 2,5—3 miljarder. Att spara på beslutade utgifter framhölls som nödvändigt. De förolyckade förhandlingarna gav den allmänna debatten kring omsättningsskatten nytt liv. Köpmännen framhöll att en ev. varuskatt i detaljhandelsledet måste bli allmän och öppet redovisas som pristillägg. Från tjänstemännens Statsminister Erlander omedelbart före ett politiskt TV-program i november. Ända fram till skrivbordet i studion följer sminkören med för att låta frisyren få en sista kontroll. Arosmässa rapporterades ett kraftigt motstånd mot omsen och i LO-kretsar krävdes kompensation åt låga inkomsttagare, t. ex. genom sänkt direkt skatt för alla under viss inkomst. Det föranledde SvD att erinra om en västsvensk skämtares ”grandiosa plan för subvention till skatten”. Omspropositionen 1 625 milj, i nya skatter, 400 milj, tillbaka i form av höjda barnbidrag och folkpensioner, reformerad sambeskattning, förlustutjämning, sänkt direkt skatt och höjda bidrag till arbetslöshetskassorna innebar det skatteförslag som regeringen framlade omedelbart efter höstriksdagens start den 16 oktober. Tidningarna hälsade förslagen antingen såsom ”det nya stora illusionsnumret Simsalabim” eller såsom ”skattereform på bred front”. Handeln och tjänstemannaorganisationema protesterade, och riksbankschefen rekommenderade ytterligare kreditåtstramning under hot om höjda likviditetskvoter. Skattehöjningsförslaget hade tre komponenter: 4-procentig omsättningsskatt i detaljhandelsledet på såväl konsumtions- som investeringsvaror och vissa tjänster, höjd bensinskatt, 5 öre per liter, samt skärpt skatt på eldningsolja, 10 kr. per kbm, och på koks och kol, 9 resp. 8 kr. per ton. Allt från 1 januari 1960. Från omsen skulle exportvaror, dagstidningar, bränslen, råvaror och halvfabrikat, liksom hyror, resor, läkar- och advokatarvoden m. m. undantas. Skatten skulle utgå på alla likvider efter årsskiftet om inte leverans skett eller skriftligt avtal slutits före 16 oktober. Kompensationen för omsättningsskatten i form av sänkt direkt skatt för lägre och medelstora inkomsttagare beräknades kosta 225 milj, kr., till 2 000 kr. höjt förvärvsavdrag och rätt till beskattning som gift skattskyldig för ofullständig familj cirka 40 milj., resultatutjämning och in- dustrimässig avskrivning på jordbruksinventarier 25 milj., automatiskt indextillägg med 50 kr. till folkpensionärer 40 milj., 50 kr. högre barnbidrag 90 milj., högre bidrag till arbetslöshetskassorna 10 milj, och medelsreserv för vissa sjukkassor 10 milj. Regeringen lova dessutom skärpt pris-övervakning — pris- och kartellnämnden skulle få mer personal och resurserna omdisponeras. I slutet av oktober protesterade TCO, SACO och SR gemensamt mot finansministerns förslag till skatteomläggning, eftersom det innebar en ökning av marginalskatten för vissa inkomstgrupper. Avbetalningshandeln begärde att gränsen för varuskatt på kreditköp skulle sättas till 24 november i stället för 16 oktober. Köpmännen krävde ersättning för indrivning av skatten och Industriförbundet framhöll i skrivelse till regeringen att investeringar borde undantas från en ev. allmän varuskatt. 58