Sjustatsavtalet paraferas av fr. v. Sveriges handelsminister Gunnar Lange, Storbritanniens finansminister sir Derick Heathcoat-Amory och Schweiz utrikesminister Max Petitpierre. Bredvid honom syns Portugals handelsminister de Oliveira. Överläggningarna resulterade i en rekommendation att bilda ett frihandelsom-råde mellan De yttre sju. Ett utkast till konventionstext förutsattes föreligga färdigt den 31 oktober. Jordbruks- och fiskeprodukter skulle särbehandlas. Institutionerna skulle endast bli de absolut nödvändiga. I stort följde ministrarna experternas ”skiss”. I anslutning till den officiella kommunikén gjorde å de nordiska regeringarnas vägnar utrikesminister Krag ett utalande, i vilket anfördes att planerna på den tilltänkta tullunionen var färdiga, men att förslaget skulle anpassas till sjustatsområ-det. Med hänsyn till Finlands anknytning till den nordiska gruppen inbjöds handelsminister Karjalainen att göra en deklaration. I denna poängterades Finlands intresse för frihandelsområdet, men också nödvändigheten att ta hänsyn till landets deklarerade utrikespolitik. I ett mellanspel i slutet av augusti gavs uttryck åt det missnöje, som grodde inom vissa kretsar i Nordiska rådet sedan den nordiska tullunionen skjutits åt sidan. Till kritikerna hörde särskilt professor Ohlin. Frågan togs upp vid ett sammanträde i slutet av augusti i Fredensborg, då det från regeringshåll upplystes att man under Saltsjöbadsmötet på direkt fråga från Schweiz och Storbritannien fått till svar, att ett särskilt nordiskt preferensområde inom De sju knappast var tänkbart. I Norge kvarstod oppositionens starka motstånd mot en tullunion. Danmark ville inte riskera sin jordbruksuppgörelse med britterna genom att för hårt driva den nordiska mark- nadstanken. De finländska delegaterna dolde emellertid inte sin bitterhet över utgången. För Finland, särskilt som en anknytning till De yttre sju syntes oviss, skulle en nordisk marknad ha skapat en inkörsport till det större marknadsområdet. Mötet behandlade även det tilltänkta ministerrådet och fick löfte om ett förslag till Nordiska rådets session i Stockholm i november. Huvuduppgifterna blev sedermera: handelspolitisk samverkan, ekonomisk samverkan, produktionssamverkan och samverkan inom forskning och utbildning. Traktaten paraferas i Stockholm Den 8 september samlades EFTA-experterna åter i Stockholm — gruppnamnet European Free Trade Association hade accepterats. Det omfattande arbetet, som ytterst leddes av biträdande kabinettssekreterare de Besche, kunde praktiskt taget 75