tidtabellsenligt slutföras. Den 20 november, endast med några dagars försening, samlades ledande ministrar från De yttre sju åter i Stockholm för att godkänna resultatet. Då återstod två frågor att lösa: behandlingen av textilier och djupfrysta fiskfileer. I bägge fallen blev det kompromisser. Traktaten paraferades i Arvfurstens palats den 21 november. Det innebar att en minister från varje land satte sina initialer under handlingen. Det slutliga undertecknandet skedde strax efter årsskiftet. Preliminärt trädde den i kraft den 1 januari 1960. Parlamentens ratificering avsågs ske senast den 31 mars 1960. Till ministermötet anlände från den finländska regeringen ett memorandum, i vilket hänvisades till de fullmakter den fått av riksdagen och enligt vilka Finland inte eftersträvar medlemskap i den utan hoppas kunna inleda förhandlingar om i vilken form landet på annat sätt skall kunna delta. Från finländsk sida har som mål uppställts en form som tryggar de ekonomiska intressena, säkrar livsviktiga exportintressen samt sysselsättningen och inte står i motsats till Finlands förhållande till tredje makt. Först i januari 1960 kunde förhandlingarna påbörjas. Under december månad tillkom en ny faktor: USA. För att närmare informera sig om det europeiska frihandelsområdet besökte USA:s biträdande utrikesminister för ekonomiska frågor, Dillon, London och Paris. Frågan om västvärldens handelspolitik togs vidare upp på västmakternas toppkonferens i Paris i december. I en särskild resolution — för att markera en gräns till det politiska uttalandet — framfördes tanken på ett möte i Paris i början av 1960 för att på bredare bas kunna diskutera problemen. I konferensen förutsattes USA, Kanada, från De yttre sju Storbritannien, Sverige, Schweiz, Danmark och Portugal samt från De inre sex Västtyskland, Frankrike, Italien, Holland och Belgien delta. Vid årsskiftet inbjöd Frankrike officiellt till ett möte med dessa deltagarländer. Från amerikanskt håll förutsattes att frågan om förhållandet mellan de två marknadsområdena i Europa, hjälpen till de underutvecklade länderna samt OEEC:s framtid skulle tas upp. USA, som ser med misstro på tullsänkningar genom regionala områden, synes i första hand satsa på allmänna tullsänkningar genom GATT. Sådan var situationen vid årsskiftet. Genom EFTA:s tillkomst står De yttre sju utan tvivel bättre rustade inför de nya perspektiv Parismötet öppnat än vid ingången till det handelspolitiskt viktiga 1959. Utan tvivel är frihandelsområdets tillkomst inom så kort tidrymd en alldeles ovanlig prestation. Målet för EFTA är emellertid, som flera gånger understrukits, ett västeuropeiskt frihandelsområde omfattande alla OEEC-ländema. ”De yttre sjus representanter samlade i Saltsjöbaden. Fr. v. V. Skak-Nielsen, Danmark, Hubert de Besche, Sverige, J. Calvet de Magelhaes, Portugal, sir John Coulson, Storbritannien, S. Chr. Sommer-felt, Norge, H. Schaffner, Schweiz, och E. Bielka, Österrike. 76