med på flygtjänst. Även på New York kunde trafiken, sedan sålunda den svärasre mekanikerbristen temporärt avhjälpts, delvis återupptas. Den 5 mars tillkännagav SAS att omkring 840 arbetare av olika kategorier, därav 680 svenska, inom kort måste permitteras och att bl. a. 700 svenska tjänstemän ålagts att snarast möjligt ta ut tvångssemester. SAS-konflikten väckte utomordentligt stor uppmärksamhet, även utanför Skandinavien, och i de tre skandinaviska länderna vände sig en enig opinion mot den svenska pilotföreningen, vars stora löneanspråk allmänt ansågs ha tvingat SAS att tillgripa lockout. Både dansk, svensk och norsk press kritiserade skarpt de svenska piloternas ställningstagande, och när permitteringarna vid SAS var ett faktum gjorde bl. a. LO och Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, den 16 mars ett gemensamt uttalande, i vilket man varnade SFPF för de följder som en långvarig konflikt skulle kunna föra med sig. Medlingskommissionen höll sig hela tiden underrättad om läget och ingrep efter knappt 20 dagars konflikt med ett endast något modifierat medlingsförslag, innebärande bl. a. ett skiljedomsförfarande i kvottvisten. Förslaget godtogs omedelbart av SAS, och efter ytterligare klargöranden och forcerade förhandlingar även av SFPF, den 25 mars. Inom några dagar efter beslutet hade SAS-trafiken återtagit sin normala omfattning, och den 15 maj framlades skiljedomen. Den innebar en kompromiss mellan det av de svenska piloterna hårt kritiserade kvotsystemet och den begärda s. k. senioritetslistan. Skiljemännen avvisade visserligen senioritets-principen, men avgjorde att SAS vid fördelningar av befattningarna enligt kvoten 3—2—2 skulle göra undantag från kvotregeln så snart den ledde till alltför stor skillnad i befordringsålder mellan befattningshavare av olika nationaliteter. Denna skillnad, avgjorde skiljemännen, fick inte överstiga 10 månader. Fru Ilse Rusck döper SAS första egna Caravelle Finn Viking före start från Toulouse. Hon assisteras av flygvärdinnan Birgitta Lindman. SAS och Swissair utökade under året sin beställning hos den amerikanska flygplanfabriken Convair genom att placera order på sju Convair 600 ”Coronado”, som med sina 1020 km/tim. var det snabbaste av den nya generationen jet-drivna passagerarplan. Tidigare hade de bägge bolagen beställt fem plan av typen Convair 880, men denna beställning ersattes av ”Coronado”-ordern, varigenom de för SAS avsedda två flygplanen utökades till fyra. De DC-8 som SAS beställt hos Douglasfabri-kerna i USA — även de fyrmotoriga och jet-drivna — närmade sig under året sin fullbordan, och genom leverans av en s. k. simulator från USA kunde bolaget påbörja utbildning av besättningar till de nya planen, som beställts för att ersätta DC-7 C på långlinjerna till New York, Los Angeles och Tokio. Genom överförandet av fyra Metropolitanplan för 52 passagerare till Linjeflyg kunde detta bolag annonsera ett ytterligare utökat program för 1960. Är 1959 innebar för Linjeflyg fortsatta framgångar, och det snabbt växande in-rikesnätet framkallade livliga diskussioner om lokaliseringen av nya flygfält och upprustning av äldre samt upplåtelse av ytterligare militära flygplatser för civilt bruk. Militärflygfälten i bl. a. Kalmar, Kallinge (i Blekinge) och Östersund utnyttjades under året för inrikestrafiken. Den växande lufttrafiken över Sverige förde med sig ökade krav på säkerhet i luften, och den livliga debatten om de s. k. kollisionstillbu-den resulterade under 1959 bl. a. i att en militärflygare, förare av ett ”Lansen”-plan, den 21 oktober åtalades vid Nyköpings rådhusrätt för att ha orsakat ett kollisionstillbud med ett skol-flygande SAS-plan över Bråviken i januari. Mili- 167