tärflygaren frikändes emellertid, sedan det klarlagts att han inte kunde anklagas för bristande vaksamhet eller tjänstefel. Kollisionstillbuden ledde emellertid till en skärpning av flygbestämmelserna, både för de civila och de militära flygplanen, och sedan flygvapnet och luftfartsverket på våren dessutom tagit i bruk en gemensam radarkontroll av all lufttrafik i stockholmsområdet, minskade antalet rapporterade kollisionstillbud kraftigt. En ytterligare åtgärd för att reglera lufttrafiken och därigenom öka säkerheten i luften presenterades under året i form av ett förslag från flygvapnet om nya luftleder, som innebar en omläggning av de civila ”luftkorridorerna” till områden där den militära flygverksamheten var mindre intensiv. Representanter för flygbolagen, luftfartsstyrelsen och flygvapnet inledde överläggningar om möjligheterna att realisera förslaget. Den 14 december blev en stor dag för den svenska luftfarten. Då öppnades nämligen den 3 300 meter långa banan på storflygplatsen Arlanda vid Halmsjön, fyra mil norr om Stockholm. Ramen kring öppnandet blev festlig: en ”Caravelle” ur SAS jetflotta gjorde premiärlandningen, och kommunikationsministern höll ett invigningstal från en tribun, som uppförts mellan de halvfärdiga byggnaderna inom det nya flygfältets stationsområde. Arlanda, som behövt tretton år för sitt förverkligande och dragit investeringar på 153 miljoner kronor, stod därmed redo att ta emot de nya, jetdrivna långdistansplanen, som dittills varit ”hemlösa” i Sverige — den ryska Tu-104 hade under 1959 ”provlandat” i Norge och Köpenhamn, som sedan 1958 varit en replipunkt i Aeroflots växande jetlinjenät, fick mottaga besök av den nya DC-8:an, men ingen av dessa bägge giganter hade kunnat gå ned på svensk mark. Någon regelbunden trafik fick Arlanda emellertid inte uppleva under året, men två utländska långlinjebolag, det amerikanska Pan American och det ryska Aeroflot, hade redan före invigningen av rullbanan försäkrat sig om kontorsutrymmen i den blivande stationsbyggnaden. Årets näst största inhemska invigningsevene-mang gällde den nya stationsbyggnaden på Bull-tofta i Malmö, som togs i bruk vid månadsskiftet november—december. Bulltofta fick under året uppleva en mycket kraftig stegring i trafiken, främst beroende på att ett flertal charterbolag gjort Malmö till bas för sin växande turisttrafik på kontinenten. Bland de haverier som under året väckte uppmärksamhet världen runt drabbade ett SAS, och anledningen var främst att den biträdande ryske regeringschefen Anastas Mikojan befann sig bland de 32 passagerarna. Planet, en DC-7 C på ordinarie tur från New York till Köpenhamn, tvingades på grund av brandlarm att avbryta flygningen och med endast två motorer i gång nödlanda på den amerikanska marinbasen Argen-tia på Newfoundland natten till den 21 januari. Den väl genomförda nödlandningen ledde bl. a. till att besättningen — befälhavare ombord var kapten Carl Schultzberg — fick motta officiella belöningar vid ett besök i Moskva och vid en mottagning på sovjetambassaden i Stockholm. Ett par andra haverier som också avlöpte lyckligt men väckte mycket stor uppmärksamhet drabbade den amerikanska typen Boeing 707. Ett plan tillhörigt Pan American råkade den 4 februari i spinn över Nordatlanten och föll utan kontroll nära 9 000 meter innan det i sista stund kunde rätas upp. Anledningen var ett fel på den s. k. autopilotens elektriska system, och vid den häftiga upptagningen blev påfrestningarna i flygplanets bärande skal så stora, att sprickor uppstod i plåten. 114 passagerare var med om den äventyrliga flygningen. Vid det andra tillfället, den 12 juli, råkade ett plan av samma typ, denna gång med 113 passagerare ombord, förlora ett hjulpar på vänstra boggien i starten från New York och tvingades i flera timmar cirkla i väntläge för Skandinavisk flyg personal förenings ombudsman Göte Lindgren informerar pressen 28 februari, sedan konflikten mellan piloterna och SAS blivit akut. T. h. ordföranden kapten Kurt Johansson. 168