viljan bland regeringarna i de konjunkturdominerande länderna i väst att hejda en inflationistisk utveckling spelade även en stor roll. Råvarupriserna kom totalt sett att ligga kvar på den lägre nivå, som de fallit till under andra kvartalet 1958, då de stabiliserades cirka 5 procent under 1957 års läge. Reuters engelska index, i vilket industriprodukterna väger särskilt tungt, uppvisade emellertid en ökning med 6 procent under året, medan å andra sidan Moodys amerikanska index redovisade en sänkning med cirka 2 procent. Ser man till enstaka varor kan man konstatera betydande prishöjningar för kautschuk, zink och ull, medan kakao och kaffe föll starkt i pris. Hudarna företedde en särskilt oregelbunden prisutveckling. De internationella råvaruuppgörelserna utökades under året med avtal avseende bly, zink och kaffe. Regionalt samarbete Efter sammanbrottet i december 1958 för de sedan ett par år tillbaka förda förhandlingarna inom OEEC om upprättande av ett hela Västeuropa omfattande frihandelsområde, började Storbritannien, de skandinaviska länderna, Schweiz, Österrike och Portugal, som samtliga stod utanför sexstatsgruppen, att diskutera möjligheterna att bilda ett ”yttre” frihandelsområde. Vid överläggningar i Saltsjöbaden den 20—21 juli antogs ett principutkast för ett vidgat ekonomiskt samarbete mellan nämnda sju länder. Förhandlingar under höstens lopp ledde sedermera till framläggande av en konvention om upprättande av Europeiska frihandels-sammanslutningen (European Free Trade Association, EFTA). Konventionen godkändes av ministrar från de sju länderna vid ett möte i Stockholm, som ägde rum den 19—20 november. För Sveriges del förutsågs proposition om medlemskap i EFTA komma att inlämnas till vårriksdagen. I samband med godkännandet av konventionen uttalades uttryckligen, att den tillkommit i syfte att nå fram till en uppgörelse med sexstatsgruppen. Avtalet, vars huvudinnehåll är, att tullar och andra handelshinder mellan medlemsländerna skall vara helt avskaffade 1970, är emellertid samtidigt av stort självständigt värde ej minst för det svenska näringslivet. Några officiella kontakter mellan sexstatsgruppen och frihandelslän-derna kom ej till stånd under året. Vid ett möte mellan de nordiska statsministrarna i Kungälv, som ägde rum i juli, ställdes de nordiska ekonomiska samarbetsplanerna på framtiden med hänsyn till det förändrade läge, som en frihandelsöverenskommelse mellan De yttre sju skulle skapa. Den centralamerikanska integrationsplanen av 1958 trädde i kraft för Nicaraguas, Guatemalas och El Salvadors del genom att dessa länder deponerade ratifikationsinstrumenten. Vidare överläde flertalet sydamerikanska länder med Argentina och Brasilien i spetsen om bildande av ett frihandelsområde. Två möten hölls med det östeuropeiska rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd (Comecon), nämligen ett i Albaniens huvudstad Tirana i maj och ett i Sofia den 17—20 december. Vid det förra fattades viktiga beslut om samordning av de östeuropeiska ländernas kraftnät och arbetsfördelningen inom verkstadsproduktionen, medan man vid det senare mötet bl. a. beslöt, att övriga länder i Europa skulle ha rätt att ansluta sig till Comecon under förutsättning att de delar rådets syften och principer. GATT-organisationen i Geneve höll under året två sessioner, dels i maj, varvid bl. a. Västtysklands importrestriktioner behandlades, dels i Tokio under oktober—november. Vid Tokio-sessionen antogs regler för de stora tullförhandlingar, som skall äga rum inom ramen för GATT från september 1960 till mitten av 1961. Nya tulltaxor trädde under året i kraft i en rad länder bl. a. Storbritannien, Italien, Danmark, Norge, Portugal och även vårt eget land. 200