Efter att ha varit i stort sett oförändrad sedan 1955 började produktionen i Storbritannien att stiga mot slutet av 1958, då inköpen av varaktiga konsumtionsvaror kraftigt ökade tack vare de lättnader i avbetalningshandeln, som regeringen infört. Index för den industriella produktionen tyder därefter på en kontinuerlig stegring av den ekonomiska aktiviteten under året, och under fjärde kvartalet beräknas industriproduktionen ha legat ej mindre än 9 å 10 procent högre än för motsvarande kvartal 1958. Den brittiska bruttonationalprodukten anges preliminärt ha stigit med 3 å 4 procent från 1958 till 1959. Eftersom tillgången på arbetskraft endast möjliggjorde någon procents ökning av sysselsättningen, måste produktionsökningen väsentligen ha framkommit såsom resultat av högre produktivitet. Den ekonomiska politiken var under den förra delen av året närmast inriktad på att ytterligare stimulera konjunkturen. I anslutning till att den nya budgeten framlades i april sänktes såväl inkomstskatten som den indirekta beskattningen. Den offentliga investeringsverksamheten och bostadsbyggandet utökades ytterligare. Karakteristiskt för det större förtroende till konjunkturen, som man började hysa inom näringslivet var vidare den lageruppbyggnad som tog sin början under vårens lopp. Den ekonomiska politikens konsumtionsstöd-jande effekt återspeglas rätt väl i produktionsresultatet för olika branscher. De största produktionsökningarna redovisas sålunda av bilindustrien (med nytt årsrekord om 1,8 milj, enheter), tillverkarna av varaktiga konsumtionsvaror samt byggnadsämnesindustrierna. Under andra halvåret breddades dock produktionsuppgången betydligt. Någon ljusning för kolproduktionen kunde dock inte iakttagas, och inom varvsindustrien förblev orderingången oroväckande liten. Utvecklingen inom utrikeshandeln blev på det hela taget gynnsam. Visserligen steg importen något mer än exporten (med cirka 6 procent i värde räknat mot 4 procent för exporten), men Storbritannien torde trots detta ha haft ett inte obetydligt överskott i sin varu- och tjänstebalans. Om den konsolidering av valutaläget som ägde rum, vittnar en återbetalning på 91 milj, pund till Export-Import Bank i Washington och betalningar om sammanlagt 129 milj, pund till Internationella Valutafonden, varav 58 milj, i anslutning till höjningen av Valutafondens kapital. Storbritanniens totala ekonomiska hjälp m. m. angavs för budgetåret 1958/59 ha uppgått till 130 milj, pund. Tilläggas kan även att de privata brittiska utlandsinvesteringarna under budgetåret 1959/60 uppskattats till 300 miljoner pund (mot utländska investeringar i Storbritannien för 100 milj, pund). Den brittiska valutareserven föll under året med 119 milj, pund till 977 milj. pund. Ett dämpande inslag blev industriinvesteringarna, som visade en fallande tendens. För att stärka det brittiska näringslivets konkurrenskraft och väl även för att ta vinden ur seglen för nya lönekrav satte finansminister Amory under hösten i gång en kampanj för sänkta priser. Även om kampanjen inte rönte så stort gensvar hölls priserna påtagligt stabila. Lönestegringarna stannade under första halvåret vid 3 procent. Näringslivet i Västtyskland repade sig mycket snart efter den lätta uppbromsning av expan-sionstakten, som inträffade under 1958. Resultatet blev en ökning av bruttonationalprodukten med 5 volymprocent i förhållande till 1958 jäm fört med 3 procent från 1957 till 1958. Särskilt kraftig — närmare 7 procent — blev tillväxten av den industriella produktionen. Härtill bidrog främst starkt förbättrade exportutsikter och en övergång från lageravveckling till lageruppbyggnad under våren. Efter hand visade även industriinvesteringarna en starkt stigande tendens. Bostadsbyggandet kom vidare att ligga på en hög nivå under året. Den höga aktiviteten hade till följd att läget på arbetsmarknaden åtstramades betydligt och sysselsättningen var högre än någonsin. Samtidigt genomfördes emellertid betydande arbetstidsförkortningar, varför den totala arbetsvoly-men ej torde ha förändrats så mycket. Den antydda produktionsökningen var sålunda liksom i exempelvis Storbritannien väsentligen ett resultat av förbättrad produktivitet. I själva verket beräknas produktionsresultatet per arbetstimme ha stigit med 8 procent. Nämnas kan i sammanhanget, att ökningen av den totala lönesumman uppskattats till 5 procent. Den tyska utrikeshandeln visade en värdemässig ökning på importsidan om nästan 12 procent. Uppgången var till stor del att hänföra till ökad införsel av bearbetade varor. Stegringen i färdigvaruimporten om 23 procent var dock relativt sett något lägre än under 1958, då den efter omfattande tullsänkningar 1957 steg med 31 procent. Den tyska exportkonjunkturen förbättrades också såsom antytts starkt under året och det totala exportvärdet beräknas ha stigit med 9 å 10 procent. Exportöverskottet blev därigenom minst lika stort som 1958, eller omkring 6 miljarder DM. På grund av en betydande ökning av de västtyska krediterna till utlandet gick trots detta valutareserven ned något. Prisutvecklingen var under året tämligen stabil. För att förhindra en överhettning av konjunkturen företog Bundesbank upprepade diskontohöjningar och höjde kassareservbestämmel-serna med 10 procent. Den stora frågan för Frankrike var om det omfattande saneringsprogram med devalvering, frilistning, sanering av statsfinanserna, upphävande av indexbindning av lönerna m. m., som börjat sättas i verket under 1958, skulle kunna genomföras. Framför allt befarade man, att inflationen åter skulle blomma upp. Särskilt under första halvåret blev dock utvecklingen på pris-och löneområdet mycket lugn. Den mot slutet av året alltmer accentuerade konjunkturen framkallade i viss utsträckning nya inflationsfarhågor. Under årets lopp beräknas dock partiprisstegringen ha stannat vid 6 procent, vilket måste betraktas som relativt måttligt med hänsyn till devalveringen om 17,5 procent och den höga aktiviteten inom näringslivet. Löneökningen inom den privata industrien kunde vid årsskiftet 1959/60 uppskattas till 4 å 5 procent, medan löneökningarna inom den offentliga sektorn synes ha varit betydligt mindre. Särskilt gynnsamt gestaltade sig utrikeshandeln. Exporten steg enligt preliminära beräkningar med 18 procent i värde, medan motsvarande importökning trots ytterligare ökad frilistning under året stannade vid 9 procent. Exportstegringen på sexstatsländerna var ej mindre än 30 procent (mot 5 procent för importen från De sex). Bl. a. ökade den franska exporten till Västtyskland så att balans uppnåddes i varuutbytet med detta land (vid cirka 650 milj, dollar). Frankrikes bilexport på USA steg från 235 till 202