MÖLLERPROCESSEN Av redaktör CURT FALKENSTAM Den 26 maj 1959 strax före kl. 17 lämnade 35-åriga fru Ruth Lind från Fjugesta ortopediska kliniken på lasarettet i Örebro. Hon kom emellertid inte hem, och dagen därpå anmälde hennes make, eldaren Gunnar Lind, hustruns försvinnande för polisen. Därmed inleddes en polisutredning som skulle bli upptakten till en av de största och mest komplicerade mordaffärer som förekommit i vårt land. Redan efter någon dag fick polisen i Örebro uppgifter om att fru Lind setts tala med en man i rutig skjorta på ortopediska klinikens väntrum och sagt sig ha blivit lovad skjuts hem av denne man. ”Skjortmannen” kunde snart identifieras som 53-årige hönsfarmaren Olle Möller, bosatt i Sköllersta söder om Örebro. Möller, identisk med den man som 1942 dömdes till 10 års straffarbete i Gerdaffären i Stockholm, hördes som vittne och förnekade att han hade något med fru Linds försvinnande att göra. Under tiden pågick ett intensivt polisarbete med utredning om och spaning efter fru Lind. Den 25 juni fick man klarhet. Då hittades fru Linds döda kropp gömd under en rishög i Dyltaskogen ett par mil norr om Örebro. Hon hade svåra huvudskador och företedde tecken på strypning. En stor mordkommission från statskriminal-polisen i Stockholm under ledning av kriminalkommissarie Hj. Friberg och med landsfogden i Örebro län som undersökningsledare tog nu upp utredningen i samarbete med den lokala polisen. En belöning på 10 000 kr. för upplysningar ut-fästes av regeringen. De första vaga misstankarna mot Möller stärktes alltmer genom nya vittnen, och den 1 juli anhölls Möller som misstänkt för att ha bragt Olle Möller i Dyltaskogen den 28 oktober. Till vänster obducenten dr Ingrid Lindmark och till höger försvarsadvokaten Einar van de Veide. I bakgrunden poliser och en journalist. 14 209