Den dubbla Thiel-affären På hösten 1959 inleddes en stor brottmålspro-cess i Locarno i Schweiz mot den svenske medborgaren, författaren och konstnären Tage Thiel, anklagad för att med hjälp av förfalskade handlingar ha gett sken av att han som arv eller gåva skulle få 18 miljoner kr. av en schweizisk mångmiljonär och konstmecenat, baron Eduard von der Heydt i Ascona. Thiel hade då tillsammans med sin medanklagade, antikvitetshandlaren Vladimir Roscnbaum, suttit arresterad ett år. De förfalskade papperen hade Thiel emellertid utnyttjat i Sverige, där en affärsman i Stockholm förmåtts att med det förmenta arvet som ett slags säkerhet till Thiel betala ut stora summor månatligen mot ett löfte att affärsmannen, som var i ett brydsamt ekonomiskt läge, längre fram skulle få del av miljonerna. Efter en veckas rättegång dömdes Thiel till två års straff, varav en tredjedel villkorligt, för förfalskning. Rosenbaum fick en månads fängelse. Stockholmsdirektören hade begärt ersättning på 100 000 kr. för bedrägeri av Thiel, vilket dock rätten avslog. Redan i början av februari 1960 utlämnades Thiel och fördes till Sverige under svensk poliseskort. Han var häktad i sin frånvaro i Sverige som misstänkt för bedrägeri mot den nyssnämnde affärsmannen samt för förfalskning av de till ingenjör Torsten Kreuger i tvisten med Bonniers överlämnade dokumenten. I samband med den schweiziska förfalskningsaffären uppstod snart misstanke att det var Thiel som förfalskat också de s. k. kreugerdokumenten. Detta erkände Thiel vid förhör. 52 dömda i narkotikamål Missbruk av narkotika har under de senaste åren blivit ailt vanligare. De personer som vant sig vid att använda narkotiska preparat tvingas söka kontakt med narkotikaförsäljare som i sin tur begår brott för att komma över de farliga varorna. Under 1959 intensifierades Stockholmskrimina-lens ansträngningar för att kartlägga och avslöja narkotikaproblemet. En särskild narkotikakommission under ledning av stadsfiskal Sten War-holm arbetade hela 1959 med narkotikabrotten. Inalles undertecknade åklagaren åtal mot 81 personer. 16 av dessa blev under utredningen häktade. Vid Stockholms rådhusrätt dömdes 52 personer varav två läkare. En del av de 81 åtalade hade inte ställts inför domstol före årets slut. Beträffande straffen kan nämnas att två personer fick förvaring, 14 fick straffarbete, 3 fängelse, 8 villkorligt straffarbetsstraff, 8 villkorligt fängelsestraff, 5 villkorligt anstånd med straffets ådömande, 1 ungdomsfängelse och 12 bötesstraff. Fyra av narkotikautredningarna som gällde narkotikastölder på apotek, receptförfalskning, smuggling m. m. var mycket omfattande. Av särskilt intresse är att det vanligtvis inte är narkomanerna själva som begår brott för att komma över narkotika för eget behov utan helt andra personer som vill tjäna pengar på narkotikaförsäljningen. Därmed har ockerbrottet också blivit aktuellt. Insmugglingen av narkotika har hittills inte haft någon större omfattning. Narkotikakommissionen hade inför 1960 ett flertal stora utredningar i gång. ritet, som frikände Göran Johansson, bestod av hovrättspresident Laurin, hovrättsrådet Carlberg samt assessor Stenström. De adjungerade leda- möterna Ljunggren och Strömberg ville fälla Göran Johansson för Albybränderna, Hagbybrän-derna och villabranden. I Karlstad anlades 1959 under 11 nätter 25 bränder från augusti och fram till september. De förorsakade nära nog panikartad stämning bland karlstadsborna, som själva och tillsammans med en mycket stor polisstyrka vakade nätter och dar. Mordbrännaren var en 21-årig byggnadsarbetare, som under släckningen av bränderna stod bland övriga skådelystna. Han blev under den långa serien aldrig misstänkt eller hörd. Då han förberedde den 26:e branden togs han på bar gärning av poliskonstapel Birger Johansson. 21-åringen hade smugit sin in i porten vid Västra Torggatan 22 vid 22-tiden på kvällen. Han blev skrämd av en högljudd kvinnostämma från huset och skulle sakta dra sig tillbaka, då poliskonstapel Johansson ingrep. Mannen erkände omedelbart alla mordbränderna, däribland den som vållade skador för en miljon kr. i Stadsträdgårdens sommarrestaurang. De flesta bränderna inträffade i den s. k. Ting-vallastaden. Inalles vållades materiella skador för 3 milj. kr. Flera människor var i livsfara. Poliskonstapel Johansson fick den 19 november Svenska brandskyddsföreningens belöning på 5 000 kr. för att han avslöjade Karlstadspyroma-nen. Den 21-årige ynglingen häktades omedelbart och sändes på sinnesundersökning. I Uddevalla avslöjades den 18 september en 30-årig brandman som mordbrännare. Han er- kände ett dussintal bränder, som han anlagt under de senaste åren. Det var en arbetare vid Uddevallavarvet, som iakttagit brandmannen och kunde ge polisen ett bra signalement. Vid en diskret konfrontation med brandmannen bekräftade varvsarbetaren att det var denne och hade tur att efter ytterligare en brand se brandmannen springa från brandplatsen. Då for polisen hem till brandmannens bostad och väntade. När brandmannen kom insåg han läget och erkände. 235