KYRKOKRÖNIKA Av docent ÅKE V. STRÖM Efter det uppslitande debattåret 1958, som ledde fram till det märkliga kyrkomötesbeslutet om kvinnliga präster 27 september detta år, följde under 1959 i stort sett en lugn mellanperiod i kyrkans liv och arbete, då man i bokstavlig och överförd betydelse ägnade sig åt att bygga upp kyrkor och församlingar. Visserligen fortsatte Kyrklig samling sin verksamhet med möten i olika delar av landet, Svensk pastoraltidskrift, ett nystartat organ för rörelsens ideer, fick under sitt första år god spridning, och mot årets slut präglades slagordet ”Den delade kyrkan”. Detta återgav emellertid knappast en realitet, och i övrigt förmärktes en avspänning och kraftsamling i de olika lägren. Kyrkobyggandet tog ovanliga proportioner under året. Utom en mängd småkyrkor här och var i landet, gällde det särskilt de större städerna. I Stockholm invigdes församlingskyrkorna i Essinge och Vantörs församlingar samt Ängby- Vid en nyårsvisit hos avgående pastor primarius Olle Nystedt överlämnade representanter för Stockholms stifts pedagogiska institut till sin ordförande den norske konstnären Öyvind Sörenmans brun-kritsteckning av pastor primarius. Överlämnarna var kyrkoadjunkt Gösta Lundin, kontraktsprost Simon Skoglund, doktorinnan Madeleine Rödén och pastor Ottar Ottersen. 236