kyrkan i Bromma och Olaus Petri-kyrkan i Oscars församling, varjämte byggen pågick i Skarpnäck, Farsta och Hägersten samt för Vällingby i Spånga och Nockeby i Västerled. Därmed ökar antalet kyrkor i Stockholm från 28 till 36. I Göteborg invigdes Sävedalens nya kyrka och i Malmö den stora Andreaskyrkan, Slottsstadens församlingskyrka, med dess 41 meter höga moderna tom. Bland övriga kyrkobyggen kan nämnas studentkyrkan i Uppsala och en ny kyrka i Boliden. Personförändringarna inom kyrkans toppskikt var ganska få. Ärkebiskop Brilioth, som länge varit sjuk och emeritus sedan 1 oktober 1958, avled 27 april, sörjd av hela den evangeliska kristenheten. Biskop Torsten Ysander avgick den 30 september som biskop i Linköping efter ett långt och gagnerikt episkopat först i Visby, sedan i östgötastiftet. På förslag till efterträdare uppsatte prästerskapet domkyrkosysslomannen Ove Hassler med 135 röster och docent Stig Lindholm med 130 röster, medan det tredje rummet, som i prästerskapets val utföll oavgjort mellan professor Harald Riesenfeld och domprosten Ragnar Askmark (114 röster), genom 3 röster i domkapitlet gick till den sistnämnde. Askmark fick också Lin-köpingsstolen och vigdes den 15 november. Hans herdabrev hann icke komma under året. Vigning av biskoparna Bolander i Lund och Josefson i Härnösand ägde rum i Uppsala den 18 januari, och båda utgav sina inbördes mycket olika herdabrev. Bolander fick en sällsynt kort biskopsgäming, eftersom han avled den 7 december. — Till domprost i Lund efter Bolander utnämnde K. M:t docenten och kontraktsprosten Yngve Ahlberg i Traryd — trots att rektor Martin Lindström, som även stått på biskopsförslaget, hade fått nära tre gånger så många röster. — I Stockholm blev Simon Admund kyrkoherde i Johannes efter den kände prosten Erik Arbin. Överhovpredikant efter ärkebiskop Eidem blev f. pastor primarius Olle Nystedt, och till direktor i Diakonistyrelsen efter Hjalmar Brundin, som avlidit 2 mars, valdes den 17 september redaktören för ”Vår Kyrka”, pastor Ingmar Ström. Även missionsdirektorn Arvid Bäfverfeldt avled under året (den 30 maj), och till hans efterträdare utsågs docenten och missionären Carl Gustaf Diehl. Mellan staten och kyrkan förekom en del intermezzon av delvis allvarlig art. Riksdagen upprepade i mars i en skrivelse till konungen det tidigare av kyrkomötet avvisade förslaget, att utträde ur kyrkan skulle kunna begäras skriftligen. Motivet för kyrkans motstånd på denna punkt var farhågor för agitatoriskt namn-samlande utan täckning i de enskildas önskan. Med anledning därav föreslog man på sina håll, att kyrkomötets vetorätt i kyrkofrågor skulle avskaffas. Dagens Nyheter skrev den 19 mars: Man får hoppas att författningsutredningen, som också måste komma att syssla med denna fråga, skall rensa bort den här kvarlevan ur grundlagarna. Det finns inget skäl längre att bibehålla den. Faktum är ju att Sveriges riksdag i dag är ett mera representativt organ för medlemmarna i den svenska statskyrkan än vad kyrkomötet är med dess alltför stora överrepresentation för statskyrkans tjänstemannakår. Man kan också erinra om dess bristfälliga och missvisande valmansunderlag, då det gäller lekmanna-ledamöterna. I riksdagen motionerade två socialdemokrater, rektorerna Stellan Arvidson och Stig Alemyr, om avskaffande av kyrkomötets vetorätt, men riksdagen följde ett enhälligt avstyrkande i första lagutskottet. Vårriksdagen biföll en proposition om borttagande av uttrycket ”Guds lag” i domareden (”att döma efter Guds och Sveriges lag”), trots att ändringen avstyrktes av Svea hovrätt. Genom en administrativ förordning försvann uttrycket ”gudsfruktan” ur läroverksstadgans definition av skolans fostringsmål. Mitt i sommaren framlade ecklesiastikminister Edenman ett förslag, utarbetat inom departementets lagbyrå, om revidering av bestämmelserna om ”kyrkans upp 237