Olaus Petri-kyrkan på Gärdet i Stockholm, som invigdes av biskop Helge Ljungberg den 13 december, är unik i mer än ett avseende. Den utgör en del av en större fastighet och dess lokaler upptar fem våningar, varav två under gatuplanet. På bilden ses biskopen och pastor primarius Åke Zetterberg i invigningsprocessionen. låtande för annat än kyrkligt ändamål”. Hittills har församlingens kyrkoherde haft beslutanderätt i dessa frågor, men nu föreslogs, att denna rätt skulle överflyttas på kyrkoråden. En del statliga och kommunala remissinstanser ställde sig välvilliga till ändringen, medan kammarkollegiet och alla Sveriges domkapitel utom Lunds mer eller mindre helt avvisade förslaget. En motion i riksdagen om ytterligare en kristendomstim-me i folkskolan avstyrktes av skolöverstyrelsen och föranledde en livlig livsåskådnings-debatt i kamrarna den 6 december. Ecklesiastikministern betonade kristendomsämnets höga bildningsvärde och fostrande betydelse oberoende av lärarens personliga inställning. Riksdagen avslog motionen. Riksdagens justitieombudsman uppdrog åt landsfogden i Södermanlands län att åtala t. f. komminister Alf Härdelin i Öja pastorat, som förklarat sig förhindrad att viga ett lysningspar, emedan mannen vore frånskild. Därmed aktualiserades åter den gamla frågan, som åtskilliga kyrkomöten skrivit till K. M:t om, nämligen avskaffande av prästs ovillkorliga vigselskyldighet. Den för framtiden mest betydelsefulla frågan på det organisatoriska planet gäller nog pastoratsindelningen och den prästerliga organisationen. På grundval av tidigare sakkunnigförslag och departementsutkast hade domkapitlen under året gjort upp förslag till ändrad pastoratsindelning och till antalet prästtjänster i varje pastorat — allt enligt K. M:ts stränga direktiv. Nu överlämnades alla dessa förarbeten till kammarkollegium, som i september påbörjade sin behandling av det omfattande materialet och skall fortsätta därmed till 1961. Den beslutande avdelningen av kammarkollegiet består av generaldirektör Dahlgren, kammarråden Åberg och Arfvidson, en representant för statsmakterna, riksdagsman B. E. Karlsson, och en för kyrkan, docent Åke V. Ström. Riktlinjernas marginaler var så snäva, att många mindre pastorat måste slås samman och välbehövliga prästtjänster dras in för att ge möjlighet till uppdelning av jättepastoraten och förflyttning av präster till städer och tätorter. Nu försvinner mångenstädes präst och sön-daglig gudstjänst. Några inomkyrkliga orosmoln dök upp under året. Diakonistyrelsens s. k. socialetiska delegation och dess expert, teol. lic. pastor Karl-Manfred Olsson, blev ett motsägelsens tecken i kyrkan. Vid direktorsskiftet i Diakonistyrelsen gav den nye direktorns förbehållslösa anslutning till ”den socialetiska linjen” upphov till en förtroendekris inom och utom styrelsen. Mot årets slut begärde några kvinnor s. k. venia av biskopen i Stockholm, d. v. s. 238