SKOLFRÅGOR Av direktör H. BERTIL LIDGARD Arbetet på inre linjer har i huvudsak präglat händelserna på skolans område under 1959; det är utredningar, rapporter och anvisningar om undervisningsarbetets bedrivande, som blivit färdiga under året. Förebud har dock ej saknats till den stora skoldebatt, som antagligen kommer att följa under de närmaste åren som en konsekvens av att skolberedningen så småningom blir klar med sitt förslag om en mera definitiv utformning av enhetsskolan. Sålunda har skolöverstyrelsen till ecklesiastikministern överlämnat en sammanfattande redogörelse för försöksverksamheten med 9-årig enhetsskola avseende 1 O-årsperioden 1949/50—1958/59. Denna oerhört sakrika och i huvudsak rent deskriptiva redogörelse kommer givetvis att utgöra ett värdefullt underlag för skolberedningen i dess fortsatta arbete. Tioårsrapporten markerar landvinningar för och konkretisering av vissa av skolreformens ideer: den 9-åriga skolplikten, stadieindelningen, det fria ämnesvalet, studie- och yrkesorienteringen. Men den avslöjar också att många problem är olösta och att lösningarna inte ligger nästgårds. Förvisso är det inga obetydliga frågeställningar, som 10 års försöksverksamhet inte givit nämnvärda svar på; det är frågor, som gäller enhetsskolans centrala delar: tim- och kursplaner, det inre arbetet, differentieringen. Problemen beträffande skolans inre arbete är i dagens situation desamma som när försöksverksamheten börjades, konstateras det på ett ställe. Och om differentieringen heter det att försöksverksamheten inte ådagalagt, att en till nionde skolåret helt uppskjuten Från omröstningen om femdagars skolvecka: Ja-generalen Hans Chr. Leijonhufvud (längst t. v.) och den segrande nej-generalen Lars Sellegård (längst t. h.) i väntan på valutgången. 244