Ny kung vid Fleet Street Fieet Street i London fick 1959 för första gången efter 1930-talets stormar kring den berömda tidningsgatan en ny presskung. I juli övertog den kanadensiske mångmiljonären Roy Thomson kontrollen över Kemsleygrup-pens tidningar — i London främst Sunday Times samt i landsorten fem morgon- och sju kvällstidningar, huvudsakligen i Newcastle, Shef-field, Cardiff och Aberdeen. Roy Thomson fick sitt första fotfäste i den brittiska tidningsvärlden, då han 1953 köpte The Scotsman i Edinburgh, Senare övertog han några skotska småtidningar, och 1956 drog han på allvar uppmärksamheten till sig genom förvärv av majoritetsintresset i det skotska kommersiella TV-bolaget. En liten men observerad förändring inträffade 24/8, då den välbekanta tidningen Manchester Guardian tog bort prefixet i namnet och presenterade sig som The Guardian. En långvarig typografstrejk på sommaren knäckte flera smärre landsortstidningar och tidskrifter. (Se utrikeskronologien 17/6.) Redan tidigare hade ”tidningsdöden” härjat bland provinstidningarna till följd av ökade produktionskostnader och skärpt konkurrens. Under året ägde stora transaktioner rum även på den brittiska tidskrifts- och veckotidnings-fronten. Odhams Press, som bl. a. också utger arbetarpartiets huvudorgan Daily Herald, övertog först Hulton Press och i maj familjeföretaget George Newnes Ltd. med de förnämliga Woman’s Own, House and Garden och Country Life jämte ett 50-tal facktidskrifter. Några månader tidigare hade Daily Mirror-gruppen förvärvat Amalgama-ted Press, som utgivit ett 70-tal veckotidningar och tidskrifter. Sammanslagningarna av tidskriftsförlag avspeglade en knivskarp konkurrens på denna marknad. helt åt fotografien, där han blev en banbrytare för den moderna bildmässiga riktningen. Han öppnade 1924 egen ateljé i Stockholm, där han snabbt kom att inta en ledande ställning inom sin yrkeskår som kurslärare och föredragshållare. Från 1937 till 1953 var han ordförande i Svenska fotografernas förbund. Död 24 januari. Gösta Westerberg, f. 1886, f. d. överdirektör. Han examinerades från Tekniska högskolan 1909 och kom samma år till statens vattenfallsverk, där han deltog i ombyggnaden av Trollhätte kanal 1912—1918 och var arbetschef vid kraft-stationsanläggningarna vid Lilla Edet, Vargön och Trollhättan 1919—1936 samt vid Stadsfor-sens kraftverksbygge 1936—1940. Sistnämnda år blev han överingenjör och chef för vattenbygg-nadstekniska byrån och var 1942—1951 bygg-nadsöverdirektör. Död 11 november. Gunnar Widegren, f. 1886, författare. Han var till en början journalist och blev senare uppskattad för ett antal böcker i humoristisk anda. Mest bekanta blev Raggen, det är jag det (1934), Familjen som var en karusell (1935), Släkten är värst (1940) och Kärlekens krokvägar (1942). Han var i många år verksam inom Sveriges författarförening, 1950—1956 som vice ordförande. Död 29 september. Erik Widén, f. 1891, civilingenjör, f. d. verkställande direktör vid Nordströms linbanor. Han utexaminerades från Chalmers 1912 och var i ett par repriser verksam i företag i Ryssland fram till revolutionen 1917. År 1920 fick han anställning vid Nordströms linbanor, där han 1924 blev överingenjör och 1934 verkställande direktör. Han avgick 1956. Död 9 december. Anders Wiman, f. 1865, prof, em., matematiker. Han tillbragte sina studieår i Lund, där han 1892 blev docent i matematik och utnämndes 1901 till professor vid Uppsala universitet, där han sedan verkade till emeritusåldern. Genom att inom funktionsteorien en viktig sats uppkallats efter honom har hans namn gått till eftervärlden. Under sju år efter inträdet i pensionsåldern publicerade han ej mindre än 14 avhandlingar, många av dem av betydande omfång. Död i Lund 13 augusti. Hugo von Zeipel, f. 1873, professor em. Han blev 1904 docent i Uppsala och observatör, tills han 1920 fick en personlig professur i astronomi och geodesi. Han blev internationellt erkänd som auktoritet inom den teoretiska astronomiens och astrofysikens områden bl. a. genom sin behandling av två av den celesta mekanikens mest svårlösta problem, det s. k. trekropparsproblemet och störningsteorien. Han övergick senare till stellarastronomien och den teoretiska astrofysiken och utarbetade bl. a. en elegant metod att bestämma stjärnmassor. Död 8 juni. Alvar Zetterquist, f. 1895, f. d. kriminalchef i Stockholm. Efter jur. kand.-examen 1920 tjänstgjorde han bl. a. som polisassistent och som lärare vid statens polisskola. Han var därjämte chef för luftskyddsinspektionen 1937—1940 och ordförande i statens utrymningskommission 1941 —1944. Han blev 1930 kriminalpolisintendent i Stockholm och var därefter kriminalchef i 25 år till 1955. Död 16 februari. Karl Åmark, f. 1886, f. d. kanslichef. Han blev 1915 fil. dr och 1920 jur. kand. Åren 1915 —1917 var han docent i politisk ekonomi vid Stockholms högskola, blev 1926 tf. kommerseråd och 1930 kanslichef i den nyinrättade rikskom-missionen för ekonomisk försvarsberedskap. Efter inträdet i pensionsåldern återupptog han sina ekonomisk-historiska forskningar och var vid sitt frånfälle så gott som färdig med ett större arbete om den svenska finanspolitiken under 1700-talet. Död 21 januari. Knut Östberg, f. 1888, f. d. chef för Sveriges litografiska tryckerier, Esseltekoncernen. Han blev 1924 direktör i Iduns tryckeria.-b. samt 1926 chef för tekniska avdelningen vid Norstedts. Han var därefter verkställande direktör i SLT 1934—• 1948 och i Esselte a.-b. 1933—1948. Åren 1942 —1948 var han ordförande i Sveriges grafiska industriförening. Död 22 januari. 295