Sovjets förste vice regeringschef Anastas Mikojan (mannen med skägg t. v.) besökte i slutet av oktober Finland i samband med undertecknandet av det s. k. femåriga ramavtalet och hälsades vid ankomsten till Helsingfors av statsminister Sukselainen (t. h.). framförts, att man inom de skilda politiska lägren hellre hade sett att den nya ministären fått ett betryggande brett parlamentariskt underlag och inte, såsom nu blev fallet, en bas som omfattade endast agrarförbundets 48 riksdagsmandat. Ännu tyngre i vågskålen än dessa synpunkter vägde dock, att man på många håll, socialdemokraterna och svenska folkpartiet bör kanske särskilt nämnas i sammanhanget, vidhöll kravet på att en parlamentarisk regering skulle bildas, icke en tjänstemannaministär. Av allt att döma blev man också inom agrarförbundet under förhandlingarnas gång mer och mer övertygad om det berättigade i dessa synpunkter, och därmed motiverades så småningom partiets beslut att ensamt axla regeringsansvaret. Redan på kvällen den 13 januari, samma dag som hans regering utnämnts, framträdde statsminister Sukselainen med ett tal i Finlands rundradio, i vilket han gav uttryck åt sina förhoppningar om lojalt stöd även från de kretsar, vilka hade hoppats på en regering med starkare parlamentariskt underlag, ”till dess sinnesstämningarna har mognat och blir mera gynnsamma för bättre samförstånd mellan medborgarna och bättre regeringslösningar”. Statsministerns ord gav i själva verket eko under hela 1959 och blev ett slags utgångspunkt för de praktiskt taget aldrig upphörande strävandena att finna ett modus vivendi, varigenom en samförstånds-lösning, som skulle givit regeringen en breddad bas, kunde nås. Finland och Sovjetunionen Den under hösten 1958 allt överskuggande politiska fråga, som vållade ministären Fagerholms fall, gällde Finlands förhållande till Sovjetunionen. Svårigheter 365