hade uppstått beträffande varuutbytet, nya handelsförhandlingar kom inte i gång och över huvud taget visade en rad omisskännliga tecken, att relationerna till grannlandet i öster inte bar den prägel av förtroende som Finland hade eftersträvat under hela efterkrigsperioden. Så gott som omedelbart efter det regeringen Sukse-lainen hade tillträtt företog republikens president Urho Kekkonen på inbjudan av den ryska regeringen en resa till Leningrad, där han och handelsminister Ahti Karjalainen sammanträffade bl. a. med den ryske regeringschefen Krusjtjev och utrikesminister Gromyko. Som ett resultat av de förhandlingar, vilka fördes i Leningrad, återställdes de normala förbindelserna mellan Finland och Sovjetunionen överraskande snabbt och fortsatte kontinuerligt att förbättras under 1959. I december undertecknades i Moskva ett avtal om en varukredit, uppgående till 500 miljoner rubel. Krediten, som bör utnyttjas inom fem år, kan användas för köp av industriell utrustning, räntesatsen är 2,5 procent och betalningstiden 12 år. Ränte- och amorteringsbeloppen skall användas för köp av finländska varor till Sovjetunionen. — Samma dag, den 22 december, som detta för Finland betydelsefulla och förmånliga avtal blev klart, undertecknades också ett avtal om varuutbytet under 1960. Detta sistnämnda avtal innebär ett planenligt fullföljande av Finlands ramavtal med Sovjetunionen angående handeln under åren 1956 till och med 1960. Ett nytt ramavtal för femårsperioden 1961—1965 undertecknades i oktober efter förhandlingar som under året fördes i Helsingfors. De politiska partierna I mitten av februari månad grundades ett nytt politiskt parti, benämnt Finlands småbondeparti. Initiativtagare till partiet var riksdagsmannen Veikko Vennamo, då redan sedan en längre tid känd som oppositionsman inom sitt gamla parti, agrarförbundet. Hr Vennamo representerade under året ensam sin partibildning i riksdagen. Riksdagsmännens fördelning på olika partigrupper såg vid årsskiftet 1959—1960 ut på följande sätt: årsperiodens utgång, är det inte skäl att tillgripa en dylik undantagsåtgärd”. Eftersom rätten att upplösa riksdagen och förordna om nya val enligt Finlands grundlagar tillkommer republikens president, måste det ovan citerade uttalandet tillmätas stor betydelse. Högern (samlingspartiet) ................... 29 Agrarerna................................... 47 Svenska folkpartiet......................... 14 Finska folkpartiet .......................... 8 Socialdemokraterna ......................... 37 Socialdemokratiska oppositionen ............ 14 Kommunisterna .............................. 50 Småb ondepartiet ............................ 1 200 Splittringen inom det socialdemokratiska lägret liksom också den splittringstendens som bildandet av småbondepartiet representerade orsakade under hela året svårigheter i fråga om lösningen av regeringsproblemet. Det ansågs inom skilda politiska läger vara i hög grad önskvärt att regeringen erhölle en bredare parlamentarisk bas. Den enighet och villighet till samverkan, som en koalition skulle ha krävt, kunde dock inte uppbringas. Särskilt under höstmånaderna diskuterades i offentligheten tanken på riksdagsupplösning och nyval. Man sade sig att detta vore den enda utvägen ur det uppkomna dilemmat. Vid riksdagens avslutning den 22 december deklarerade emellertid republikens president såsom sin ståndpunkt, att ”så länge det inte föreligger visshet om att 'folkets välgång och rikets intresse’ kräver att riksdagen upplöses före den lagstadgade fyra- Agrarpolitikern professor V. J. Sukselainen bildade i januari en finländsk ren agrarregering. 366