A TP-motionerna En storm av ovilja utlöste högerpartiets motion om ATP:s omvandling till frivilligsystem från 1962, medan centerpartiets mjukare formulering, utredning och förslag för obligatoriets omvandling till frivilligsystem, gick nästan spårlöst förbi. Folkpartiet hade i partimotion accepterat ATP men föreslagit vissa uppmjukningar. Partiet motiverade sitt ställningstagande med att frågan i sin helhet kommit i ett nytt läge genom att lagen antagits av statsmakterna. Statsministern förklarade att om riksdagen mot förmodan skulle gå emot ATP komme regeringen att ta konsekvenserna. Det var främst folkpartipressen, som skarpt kritiserade högerpartiets ställningstagande. Frågan borde inte ha aktualiserats, därför att ”ett nytt pensionsval skulle konsolidera regeringens ställning” (Handelstidningen). Även inom högerpressen var man tveksam inför motionen: ”Det är ett faktum att socialdemokraterna lyckats konsolidera sin vacklande ställning just med tillhjälp av pensionsförslaget” (Kvällsposten). SvD sökte ännu släta över: ”Den uppmärksamhet motionen vunnit är litet överdriven . . . Det är ju inte fråga om någon kurs ändring”, men Västernorrlands Allehanda (h) tyckte att samtliga oppositionspartier bort inskränka sig till ett utredningsyrkande. Sista dagarna i januari tog hr Hjalmarson till orda och deklarerade att ”politisk verksamhet får inte urarta till en strid om makten, där all hänsyn till sak och framtid får vika för det som förefaller matnyttigt eller maktnyttigt”. Han försäkrade dock att ATP skulle gälla tills frivilligpensionen kunde komma i dess ställe. Debatten fortsatte att domineras av pensionsfrågan. Allt fler högertidningar tog avstånd från partiets ståndpunkt i denna fråga och Vestman-lands Läns Tidning (fp) noterade att ”den intressantaste frågan är om Jarl Hjalmarson verkligen har sitt parti med sig på sin nya seglats”. ”Hr Hjalmarson har åstadkommit en radikal förändring av det läge varifrån ett alternativ och en samverkan skulle utgå”, hävdade Eskils-tuna-Kuriren (fp), och SvD varnade partierna för att i den rimliga ambitionen att markera sin egenart försvaga de psykologiska och praktiska villkoren för skapandet av ett gemensamt konkret handlingsprogram, den dag ett sådant skulle behövas. SvD söker medla Den 8 februari uppmärksammade SvD att en regeringskris kunde bli verklighet redan på våren i samband med riksdagsbehandlingen av omsättningsskatten och frågade därför de borgerliga partierna om de var beredda att då övertaga regeringsansvaret i samverkan. Dessutom ställdes följande frågor: 1) Är högerpartiet berett att i en ny situation modifiera sitt förslag om första barnbidragets slopande i fullständiga familjer? 2) Är centerpartiet berett att i en ny situation släppa tanken på en ny skatt, den s. k. budget-saneringsavgiften? 3) Är folkpartiet, som i år förordat viss skatte-skärpning och höjning av folkpensionsavgiften, berett att i stället härför ansluta sig till mera långtgående sparsamhetsförslag än hittills, t. ex. i fråga om bostadssubventionerna? 4) Är högerpartiet och centerpartiet villiga att begränsa sig till att begära utredning till 1961 års riksdag av möjligheterna att förvandla obligatoriet till en frivillig betryggande tilläggspension? 5) Är folkpartiet för sin del berett att vidga utrymmet för frivillighet och dispositivitet inom pensionsförsäkringen? Riksdagshögerns förtroenderåd, som omgående behandlade frågorna, förklarade att partiet var villigt ”att utan prestigehänsyn och i en anda av ömsesidig förståelse diskutera de modifikationer i partiets politiska alternativ som kan vara ägnade att underlätta en samverkan mellan de tre borgerliga partierna i regeringsställning”. Det var berett modifiera sitt förslag om första barnbidraget under förutsättning att samförstånd nåddes om andra tillräckliga besparingar och förklarade sig villigt stanna vid att begära utredning om ATP, om det kunde främja samverkan mellan de borgerliga partierna. Folkpartiledaren hr Ohlin avböjde först att svara men välkomnade efter ett par dagar ”det underlättade samarbete mellan oppositionspartierna som högerpartiets svar kan ge anledning till”. Några eftergifter från folkpartiets sida ville han dock inte utlova. Centerpartiledaren hr Hedlund förklarade att centerpartiet var berett att ”diskutera frågan om ett program när en ny regering blir aktuell... Man skall inte bjuda ut skinnet på en björn som ännu inte är skjuten”. Frågorna och svaren ackompanjerades av en livlig pressdebatt. Folkpartitidningarna sökte diskutera bort hela frågeställningen genom att påstå att risken för en regeringskris var ”en anka, som SvD släppt lös i sina spalter”. Endast Göteborgs-Posten (fp) erkände att situatio 56